Haha, jag orkar inte att jag gör såna här bilder. Skyller på fantasibrist, förkärlek till deppiga låtfraser, och en mörk sida inom mig som föredrar att iscensätta olyckliga trauman istället för the perfect moments. Sån är jag, helt enkelt. Fast i det verkliga livet tror jag nog att The perfect moment prioriteras, känner dock att de har hållit sig undan på sistone.

Kvällen var iallafall chill, det hände inte så mycket men vi (vi=massa fint folk vars namn ni ändå inte bryr er om) hängde i Grabbes källare och sjöng bland annat med i en massa låtar som han spelade upp på mobilen. Sen blev vi nästan yxmördade av en ickeexisterande mördare. Han visade sig nämligen vara ett par ryggsäckar... Yxmördaren alltså.

2 vanliga skoldagar har passerat och ändå känns det gudomligt skönt med helg. Det bådar inte gott...


Btw. Jag fortsätter hoppas på ett livstecken från dig. Du vet att jag saknar dig.

Men usch så äckligt omoget med såna kryptiska grejer på bloggen. Orkar inte ta bort det. Ni får väl undra. Äh gör inte det. Snark, ibland känner jag verkligen hur jag är en sån där typ av människa som jag bara inte orkar med när jag möter dem. Vill inte vara sån. Dåligt.


Nått positivt kanske? Eh.... Jag och Rasmus har en awesome deal gällande skolbalen. Jag slipper min gamla HK-lärare i år. Rebecka är superglad för en grej. Jag fick en tröja idag som är skön.

Juste. en sista sak. Lyssna på:

Halleluja! av [Ingenting]

Nice. Fast inte lika nice som Hästpojken. But still. Nice.