För att det ger mig rysningar varje gång. För att jag kan se orden bildas på läpparna i profil, för att min hud är blek på vintern och för att den här videon representerar hela min uppväxt på ett magiskt vis som inget annat. För att jag hatar att inse att allting måste ta slut, för att någon sa att inget är bestämt, för att jag inte har tid att blogga på riktigt när resten av världen gör sig påmind och för att alla borde få se. För att det går att andas även när det är mörkt och för att det är första december och för att jag kan blundas och minnas känslan av att öppna en ny bok samtidigt som jag biter i kexchokladen och för att det finns så mycket jag gärna skulle uppleva igen.

.

Rubriklåt: