När jag och Greta vandrade längst med gatorna i den Vita staden, såg vi det här huset. Såg rosorna på balkongen. Fantiserade om en vacker kärlekshistoria med vin och en stor, vit säng. När vi står där och hittade på som bäst tändes plötsligt ljuset där inne och dörrarna öppnades. Vi höll spänt andan, vem skulle uppenbara sig? Men ingen kom ut. Ingen syntes till. Snart stängdes de igen, men lampan förblev tänd. De skålar kanske, fnissar lite. Jag önskar jag visste vem som fått de där blommorna, och varför. Vem som gömmer sig där bakom glaset.

.

I en annan sorts verklighet som jag kallar min egen, har den mörka kvällen spenderats på kafé. Fin vän som förstår när inget annat makar sense, varm choklad och historier om livet. Allting är en berg och dal-bana, och jag njuter av adrenalinet och farten.

.

Rubriklåt :