In this world the heart beats slow, in my arms let's share the cold

Godkväll. Har äntligen lyckats laga internet här hemma. Eller laga... Fixa! Aldrig känt mig mer teknisk i hela mitt liv. Fantastiskt.
.
Ikväll har jag även hunnit med ett biobesök med fina tjejer. Fint, är inte ord jag skulle vilja beskriva "Twilight: Breaking Dawn part one" med. Nej, inte alls. Jag hade väl inga större förhoppningar på filmatriseringen av denna bok, då de tidigare filmerna varit... Sådär. Men allvarligt. Vad hände? Vad hände, vad hände, vad hände? Det var mer än illa, det var parodi, det var skrattretande, det var stela leenden och konstiga repliker, det var överdrivet och fånigt. Ett ögonblick kändes det som att jag slungades tillbaka till en biologifilm jag såg i fyran om blodomloppet. Lite mer dramatiskt musik, bara. En annan stund kändes det som dålig skräck möter Grey's anatomy (och de som känner mig vet att jag inte är ett fan av den serien. Alls).
Vet inte heller om besviken är rätt ord i sammanhanget, när förväntningarna inte riktigt låg där från början. Men chockad, är nog kanske närmare sanningen. Pinsamt faktiskt. Det enda som fortfarande kan hyllas är väl Robert Pattinsons insats i dessa filmer, även om det är långt ifrån hans paradroll och frisyren var konstig.
Vad hände?
.
Rubriklåt (Det enda som fortfarande håller måttet är soundtracksen till filmerna. De funkar. Mer än väl.):
Love will take you- Angus & Julia Stone

Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0