Det regnar. Massor. Jag gillar regn. Men inte när jag måste cykla i det. Inte när jag tappar kedjan i det. Inte när bilarna sprutar upp leriga regnkaskader över mig. Inte när jag tappar min mössa i en vattenpöl. Inte när det är kallt.

Here's a thought. Är det bara jag som tycker att musiken i hörlurarna kan påverka ens cykeltur magiskt mycket? (Magiskt är ett fint ord, förresten). Tänk er, det är höstsol, du cyklar. Om du har en glad låt i lurarna, känner du hur världen ler tillbaka oavsett tidigare humör, för att det är den sortens musik, den påverkar dig. Skulle det vara en sorgsen låt skulle du automatiskt cykla långsammare och tänkta dystrare tankar, sätta in det soliga vädret i en break-up scene i huvudet. Så gör jag i alla fall. Jag får aldrig lika mycket filmkänsla som när jag cyklar med hög musik. Det är det perfekta filmscenariot, för det kan spegla alla känslor, allt beroende på väder och musik.

Rubriklåt:
Sweet disposition- The temper trap