Nedräkningen sker på fingrarna nu och snart står jag på välkända gator igen. Tio dagar och snabbt ska det gå. Luftombyte har aldrig känts mer nödvändigt när allting sticks och kliar, när arga fingrar och hårda ord slåss med kramar och det var väl som hippien sjöng en gång för vem ska man tro på när allting är såhär? Och mitt i alltihop njuter kroppen av sommarstrålar från himlen och bikini-eftermiddagar på balkongen, kanske är allt mer som den skäggiga gubben sjöng med raspig ton, it is all fucked up but we carry on. Mindre skolpress och duktiga kemister, ingen som hör och långsamma mobiler. Jag är kaos, men det är ju ni också.

-

Rubriklåt: