Det slutar aldrig snöa i den här staden, och det kommer väl äta upp oss i maj, tänker jag med framtidsångest. 

-

Nattliga tankar. Det bor röstminnen i mitt huvud, ord och fraser som fallit från någons läppar någon natt någon gång, som ekar kvar. Konstig känsla och om nu någon skulle fråga hur det känns, rent generellt sådär, så skulle jag svara att förvirrat, förvirrat känns det. Och det mest förvirrande av allt, är att jag troligtvis inte ens har något att vara förvirrad över, annat än min egen förvirring och vad den egentligen bottnar i. Kanske vill jag inte ens veta, och om så är fallet, ja, då står jag hellre kvar i mitt dimmiga moln av förvirring så länge jag kan.

-

Rubriklåt: