Me, I was holding all of my secrets soft and hid

 
 
 


 
Nu är klockan sådär opassande mycket igen men vad gör det på en lördagskväll eller om hundra år eller vad det nu var som de sa.
-
Spenderade första delen av kvällen hos Karin och åt väldigt, väldigt god knytismiddag med mina gourmékockar till vänner, pratade, skrattade och åt tills vi inte orkade mer. Kom hem tidigt för en gångs skull, med frusna händer och pigga ögon. Helgen glider förbi oss som vanligt, alldeles för snabbt och helt bortom kontroll. Fånga rök med händerna och allt det där. Men det tar bort lite av mörkret, alla de där snabba svaren mot en vit display, alla de där gatlyktorna mot en svart himmel, alla de där drömmarna mot en avlägsen horisont. 
-
Fascinationen i att få lära sig något nytt av någon ny någon natt.
-
Rubriklåt: 
We don't eat - James Vincent McMorrow
 

Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0