I know you're mine, all mine, but you look so good it hurts sometimes

Trodde alltså att jag åt min sista Marabou på tre månader, den där söndagen hos Isakoo för över två veckor sedan. De sista bitarna sparade jag omsorgsfullt till planet mot Thailand, där jag åt dem med vördnad. Men, icke, för här om dagen halade far min upp en Marabou KING SIZE ur väskan. Då blev jag sådär superglad som på bilden (ser jag alltid så skeptisk ut när jag ler eller är det en camera-disease?).

Vadå, jag gillar svensk mjölkchoklad.

-

Rubriklåt:

Your body is a wonderland- John Mayer

I wish we could open our eyes to see in all directions at the same time

Och bland alla lyxiga villor fann jag ett hus med själ och historia. Här ryms alla våra tonårsskrik, här skavs detaljerna fram som målarfärg bakom ful tapet. Och när jag inte längre hör din röst gömmer jag mig i tusen toner som inte ens väggarna omkring mig ser. Säg, finns det inte något vackert i allt det övergivna?

-

Rubriklåt:

Marching bands of Manhattan- Death Cab For Cutie

Jag saknar dig

Lider av hemlängtan ikväll tror jag minsann. Har flera liter av hemlängtan i bagaget faktiskt, ni kan få om ni vill.

-

-

-

Rubriklåt:

Jag saknar dig- Ailucrash

Out of the dark they carry my heart, your warm whispers, into the dawn they carry me through

Dagarna fortsätter att bestå av packa upp och städa. Idag: Toalettstädning. Så. Jävla. Rent. Är mitt badrum nu. Hittade även massor av mina målarprytlar i en låda, och blev frugensvärt taggad på att ta upp det ordentligt igen. Så mysigt, när man väl kommer igång.

-

Annars då? Tja, upplevelserna utlöser varandra i detta lustiga land. Insåg hur beroende människan är av språket när jag befann mig på en stormarknad och inte hittade tändstickor någonstans. Försökte på alla sätt gestikulera och böja ordet Fire till en blåklädd anställd, som log och nickade förstående. Första hyllan hon tar mig till: Rivjärn. Nej, nej, inte rivjärn. CANDLE STICKS. Mer tecken, fler kineser som alla nickar förstående. Come here, come here och jag får följa med ut på parkeringen, till ett litet skjul. Nöjt öppnar den hjälpsamme anställda dörren till... En fyrverkeri-shop. Jag brister ut i skratt och No, no, NO. Tillbaks till affären, fler anställda och Do you speak english? Yes, yes och till slut, någon som förstår, plockar upp sin egen tändare med en frågande min. YES, ropar jag, That's it! - No, we don't sell that.

-

Rubriklåt (Mitt Itunes-bibliotek börjar bli överspelat nu, men gamla godingar gömmer sig i vrårna.) :

Warm Whispers- Missy Higgins

The memories of me will seem more like bad dreams, just a serie of blurs like I never occurred

Idag, första dagen i raden av många i nytt hus. Jag har packat upp, städat, rivit ner ohyggliga gardiner, skrapat fingrarna blodiga för att få bort fåniga klistermärken, snickrat ihop Ikea-sängar (Älska Ikea), hittat lysknappar längs med golvlister, köpt element och insett att jag har magiskt mycket kläder. Och massor av mer. Det ni. Och inte föll jag av stegen heller. Framgångar. I. Livet.

-

Rubriklåt:

Some day you will be loved- Death Cab For Cutie

Then I get off the plane, a thousand thoughts reaching through my brain

Nu har jag lämnat landet Thai och saknar redan sommarvärmen. Såklart. Men duggregn och dimma fungerar väl det med. Kvällen spenderas på 33:dje våningen i ett hotellrum. Helt okej utsikt, trots dimman. Ser fyrverkerier ovanifrån till exempel, ny upplevelse. Hej Kina.

-

27 januari, fredag. Om exakt tre månader åker jag hem igen för en stund. Innan dess kan vad som helst hända. Nya livet börjar nu.

-

Och grattis, 22 nu, saknar men det vet du.

-

Rubriklåt:

Time above the earth- The Kooks

I really wanna be with you just like I was before, this distance between us makes me want you more

Skrattade åt en skylt. Den var fin. Skypar med pluggisar och saknar nästan kalla korridorer fast mest dess invånare.

-

Livet fortsätter att gå i spännande djurteman, idag ny upplevelse. Ute och simmar helt fredligt, hamnar i stim av små, små fiskar som inte räds att komma vääldigt nära. Väldigt nära, alltså. Tänk er humlor, eller bin om ni så vill, fast i fiskform! Och utan vingar då. Så såg de faktiskt ut. Jag tror att en slickade på mig. Det var mysko.

-

Rubriklåt (En del musik får mig att skutta oavsett humör. Som denna.):

Oh boy- Miss Li

Vi läser hundra år av ensamhet

Mixad blandning från resan. Nederst ser ni en av mina favoriter bland strykarhundarna (fast denna har faktiskt ägare), han heter Boh. Tror jag. Väldigt trevlig och väldigt stor.

-

Idag är det sista dagen. Idag är dagen då gamen sa att vi kommer att dö. Jag citerar disney-filmer och borde gå och avnjuta sista sommartimmarna. Absurd känsla, det där. Att veta att Jaha, idag är det sista sommardagen då. Från lånad tid. Som om det inte är på riktigt, som om man befinner sig i en annan värld, annan tid.

-

Ikväll, båten som tar oss till bilen som tar oss till flyget som tar oss till landet fjärran. Även kallat mitt nya hem för den närmsta tiden. Jag säger väl som alla som frågat hur det känns gärna fyllt i åt mig när jag stått tyst: Spännande.

-

Rubriklåt:

Isarna- Säkert!

Who needs sleep when we've got love?

Varför fota den vackra miljön när man kan fota sig själv, eller något.

-

Onsdag. Onsdag klockan kanske kvart i sju eller något och jag tyckte att jag stirrade på himlen men ändå blev den svart snabbare än jag hann se. Imorgonkväll åker vi till fastlandet igen, till ännu en flygplats. Ganska spänd på detta ändå och som jag sa kanske på de mest banala små saker som att inreda ett nytt rum. Och på en idé vi bollar nu som kanske blir verklighet en dag. Då skulle jag bli glad och under tiden kan man bara hoppas.

-

Myggspiraler under bordet och de luktar som rökelse, för mycket myggmedel men ändå uppäten. Jag saknar redan mer än jag borde och när de säger att det går över blir jag bara rädd.

-

Rubriklåt: (Glad blir jag också när de spelar Jack Johnson ur högtalarna, nostalgi och kan man bo i en låt?):

Sleep trough the static- Jack Johnson

When she was just a girl she expected the world, but it flew away from her reach so she ran away in her sleep

I pray that something picks me up and sets me down in your warm arms

Hata livet när man inser att man var snyggare förr. MEEEN sånt går ju också i vågor har jag hört.

-

Eh, jaha. Här sitter jag och går igenom gamla bildarkiv. Ska nog gå och bada istället. Aa, det ska jag. Och så var rädslan där igen. Allt som jag skulle vilja skriva fastnar i fingertopparna och kanske måste man återgå till pennan för att det ska komma ut. Jag älskar att vara barfota.

-

Sitter och lyssnar på Snow Patrol och Belle & Sebastian. Bra grejer. Bortglömt, sådär. Särskilt Belle & Sebastian. Sedan gjorde hon något motsägelsefullt.

-

Rubriklåt:

Set the fire to the third bar- Snow Patrol

Let's dance to joy division and celebrate the irony, Everything is going wrong but we're so happy

Fint sandbygge någon gjort. Kärlek åt sandbyggaren.

-

Just nu, ta igen mig med bananpannkaka som jag delar med mor min. Sjukt god, mot alla odds. Ta igen mig från vad? Från massage. Ny erfarenhet. En timmes helkroppsmassage och jag är väldigt oljig nu. Som en slajmboll, känner jag mig faktiskt. Eller som en väldigt mör köttbit. Synd bara att jag i vissa sammanhang är den mest kittliga personen på planeten jorden. Brast ut i diverse omotiverade skrattanfall där jag låg och kände mig naken. Annars: Sjukt trevligt.

-

Rubriklåt (Den här låten fick mig att bli kär i det här bandet för flera år sedan nu.):

Let's dance to Joy division- The Wombats

Men vi vet att allt byts ut, vad som betytt något blir ingenting på en minut och att alla paradis ljuger till slut

Blev glad av dessa skyltdockor. Om jag var en skyltdocka skulle jag vilja vara en sån. Minus de ohyggliga kläderna, kanske.

-

Äter frukost igen och efter flera veckor av missade frukostar blir jag så himlarns mätt på detta. Det är moln nu, de flyter ihop med havet och det finns ingen horisont längre. Och tungan blöder av för mycket ananas men jag fortsätter trycka i mig det ändå.

-

Rubriklåt (Jag älskar den här låten. Den skriker vår 2011, kanske lite höst 2010 och en hel massa ångest men gud, vad jag älskar den.):

2 steg från paradise- Håkan Hellström

Jag minns allt som naglarna mot glas

Resan börjar likna ett djurtema så jag fotade en av många nya vänner. Fast om vi är vänner vet jag väl inte, får konstiga blickar och vet inte vad jag ska tro. Vill han äta upp mig?

-

Hintar lite om en kommande film. Kanske för att vågornas brus inte går att fånga på bild eller för att det finns något vackert i ljusskenets rörelse.

-

Klicka HÄR för att lyssna på något bra, av någon bra. Tyckte att resten av världen borde få höra vad jag begraver öronen i så fort internet tillåter. Du är bäst.

-

Rubriklåt (och annars så envist tränger jag ute den strandhöga discomusiken med vintermusik på vita stränder):

Mannen i den vita hatten (16 år senare)- Kent

Look around you, all you see is sympathetic eyes

Morgonkaffe och havsutsikt. Iaktar de andra gästerna med Simon & Garfunkel i lurarna. Det unga paret vid väggen, hon är vacker men ser trött ut, han irriterad. Den ensamme mannen läser sin pocketbok iförd rosa pikétröja. Vet han hur illa den sitter? Kanske bryr han sig inte. Receptionisten i hockeyfrilla vandrar rastlöst runt i lobbyn och låtsas som att han gör något mer än bara går planlöst fram och åter. Det gör han inte.

-

Jag skulle kunna sitta här i timmar.

-

Rubriklåt:

Mrs. Robinson-Simon & Garfunkel

A thousand miles seems pretty far but they've got planes and trains and cars, I'd walk to you if I had no other way

Uppskurna fotsulor och det tycks som om alla djur på den här ön dras till mig. Idag kakerlackor och myror. Min lugg envisas med att hänga i ansiktet och kanske klipper jag den trots allt. Det är lustigt hur man kan befinna sig på andra sidan jorden och ändå pratar säkert 50 procent av folket svenska här. Vakta din tunga nu.

-

Njuter av strandlivet så mycket jag kan. Tror att jag redan glömt bort allt vad snöstorm heter. Det gör mig inget att slippa nu.

-

Rubriklåt:

Hey there Delilah- Plain white T's

Let's take these broken hearts and use, let's use only what we really need

Gick runt och trodde att det var torsdag. Men det var visst fredag. Då blir det 99. Inte 100. Men om man räknar tar det längre tid.

-

Vaknade inatt och det låg visst ingen val bredvid mig ändå. Vaknade imorse med halsont och det överbevisar allt vad de sa om att ordning ger hälsa. Men jag badar på och saltvattnet svider i öppna sår.

-

OH MY FREAKING GOD. Det landade just en stor, jävla ÖDLA på mitt huvud. I skrivande stund. Jag skrek rakt ut och alla omkring mig stirrade. Sånt händer då fan inte i Sverige. *Andas*.

-

Rubriklåt (En restaurang längs med en av alla stränder spelade hans musik och orden trillade ut på mina läppar som fötterna minns vägen till staden man alltid bott i ):

Cocoon- Jack Johnson

Could we be a part of a postcard? I'd send it to every soul who I ever knew

Torsdag idag, har jag för mig. Det spelar ju inte så stor roll, det där. Nu för tiden. Fint så. Sitter ensam med en fruktdrink i handen och glad-musik i hörlurarna och ser ut över det stora blå. Vid lunchen var vi alla oense om vilket håll Sverige låg men jag är ganska säker att jag sitter med ryggen mot just nu. Fast det är klart. Jorden är ju rund.

-

Overklighetskänsla på tillvaron och det är ändå lustigt hur fort man anpassar sig. I förrgår var det vinter, idag tropisk sommar. Om ett par veckor tänker kroppen att den ska hem igen, men hemma är inte längre där det brukade vara och thailändarna skrattade åt vårt bagage. Idag har jag träffat diverse sjödjur och vilda husdjur. De finns lite överallt och är ganska charmiga.

-

Rubriklåt:

Waikiki- TCABB

I'll be back in the summer, find me when the season change, I'm a moving bird

I guess I'm falling for someone half the world away

(Hej släkten, opassande va?)

-

Vinterrum och sommarfönster. En natt att leva på i 102 dagar framöver. Du är fin.

-

Imorgonbitti, eller om alldeles för få timmar egentligen, sitter jag på planet som tar mig från den här staden för ett tag. Stora Hejdå-dagen idag och bästa vänner under sängen. Kidnappad och matlagning och kramar och tårar. Jag kommer sakna er.

-

Rubriklåt:

Aussie girl- Laakso

I know that there is no place to hide, stuck between the burning shade and the fading light

Happ. Sånt här kan man ju också roa sig med på nätterna, märkte jag inatt. Svartvitt och rökigt och jag vill bli fotograf ibland bara för att få fota sånt här.

-

Well, they can't really blame us, can they?

-

Rubriklåt (Håller med folk som säger att han borde hålla sig till musiken istället. Mindre glitter, mer gitarr.):

I was broken-Robert Pattinson

Tired of impressing, tired of proving myself to people that I thought already knew me

Lyssnar på Laakso blandat med Bon Ivers senaste. Mår så sjukt konstigt. Snart Hakuna Matata och hängmatteliv. Det ska nog bli bra så. En del musik tar så lång tid att bygga relation till. Inte svårt att tycka om, bara blankt. Som att man aldrig lär sig upp och nergångarna. Det är konstigt. Kanske måste man bara ge en del musik mer uppmärksamhet än annan. Till skillnad från de där låtarna som kryper sig in vare sig man vill det eller ej. Som smuts under naglarna eller solstrålar genom trasiga persienner.

-

Rubriklåt:

I can´t stop- Laakso

För man står bakom sanningen, gömmer sig bakom lögner, shit, jag ljuger nog till och med när jag drömmer

Jag ljuger för mig själv som om jag inte har en aning e

Den mest lättlurade på 15 mils radie

Om det enda jag vet e att jag inte vet nåt

Så går väl hela denna sanningsgrejjen fet bort

Så jag bygger luftslott med luftbroar mellan dom

Men i fantasin är det ju alltför sällan som

Lögner rinner förbi sanningen sitter kvar

Mellan jag, mig och vi är det nog trippelmoral

O rekordlåga sanningshalter funna i norr

Dom alltför svåra faktumen kan vi bortse från

Att vi står där och vippar mellan det sanna o falska

Vi hycklar o skarvar, kryddar det och saltar

O jag talar till och med sanning när jag ljuger

Ibland får samvete men ibland bara njuter

"Jag ljuger för mig själv som om jag inte har en aning,

Den mest lättlurade på 15 mils radie.

Om det enda jag vet e att jag inte vet nåt,

Så går väl hela denna sanningsgrejjen fet bort.

Så jag bygger luftslott med luftbroar mellan dom,

Men i fantasin är det ju alltför sällan som

Lögner rinner förbi sanningen sitter kvar,

Mellan jag, mig och vi är det nog trippelmoral.

Och rekordlåga sanningshalter funna i norr,

Dom alltför svåra faktumen kan vi bortse från

Att vi står där och vippar mellan det sanna och falska,

Vi hycklar och skarvar, kryddar det och saltar.

Och jag talar till och med sanning när jag ljuger,

Ibland får samvete men ibland bara njuter."

-

Jag orkar inte hitta några egna ord ikväll. Varför inte citera en svensk rappare? Det är ju hippt.

-

Rubriklåt:

Karmakontot- Timbuktu

It's the time of your life so tomorrow has to wait, tonight's the night and tomorrow is a million miles away

Gick förbi midgård idag. Det var trevligt. Skolan var sig lik, om än lite tom på elever. Hittade en draggen-flicka också. Hon var fin, som vanligt. Och en massa skumma, underbara haikus i korridorerna. Så som det ska vara.

-

Ikväll, hejdå-party. Eller bara party. Jag ser det hellre så. Då blir det kanske roligare. Taggad till tusen och hela världen dunkar i takt med oss. Bussarna är överfulla såhär års. Visst är det mysigt att knäcka normer?

-

Rubriklåt:

Tomorrow has to wait- Peter Bjorn & John

And the hardest part was letting go, not taking part

Försjunker mig i mina egna ord och nätter som dessa borde man rymma till en annan värld.

-

Rubriklåt:

The hardest part- Coldplay

Struggling with the parameters and the basic construction of my feet

-

Vet inte riktigt vad jag fotade men himlen blev blå och ljusen är många.

-

Humöret när man hinner med bussen fast man inte tror det: HÄR UPPE. Humöret när man missar bussen fast man tror att man ska hinna: HÄR NERE. Har upplevt båda idag.

-

Torsdagskvällen börjar snart men jag ser mer emot morgondagen. Ett lov fyllt av äta-vad-jag-vill-när-jag-vill som resulterar i viktnedgång trots att motsatsen vore logisk. Klagar inte och dricker för mycket kaffe. Fryser om benen och mattegudarna är emot mig. Nu tar du tag i något, för en gångs skull! Knappast.

-

Rubriklåt (Dum-i-huvet-musik som funkar ibland och tack min vän för uppochnerlistor.):

An argument with myself- Jens Lekman

Natten är vacker och månen är full, du är som natten och jag är som månen och du är som jag

Onsdag. Tog mig ut lite idag, kom på att det där med dagsljus och frisk luft är ganska populärt. Ska vara bra också, har jag hört. För hälsan, eller något. Vad virrar jag om ens, skulle fika med en god vän. Drack massor av låtsasgratis kaffe och började på en bra bok. Fotade irrelevanta saker för att jag fick för mig att det var sista gången jag såg snö. Det var det ju inte.

-

Plinka på ostämd gitarr och det är fantastiskt hur fort jag stökar ner. Ut i de kalla andarnas värld igen. Avskavt nagellack och nu måste jag skynda mig.

-

Rubriklåt:

Du är allt jag vill ha- Jacob Hellman

But she don't sleep at night, afraid to turn out the lights

Dunkar Johnossis gamla i gröna lurar och det är nog fel tid egentligen men det har aldrig varit bättre. Vill skrika texterna bara för att jag kan dem men viskar tyst istället. Dygnet är mer än upp och ner, det där med nya tidszooner blir nog inget problem för en sådan som jag. Och det är som att hela världen saknar i förtid. Jag fokuserar på dagen (fast egentligen lever jag om nätterna) eller fantiserar om nya tider som är för långt bort för att tro på.

-

Men vet ni, på världskartan som täcker väggen i rummet som aldrig kommer kännas som mitt (och det var kanske inte tanken heller) så kan jag ta alla avstånd i ett enda kliv.

-

Aldrig trodde jag att folk kunde fnysa så högt. Men vi stod envist kvar. Jag höll hårt i din hand som är varm när min är kall. Och de sa att de aldrig dömde någon men se vad fel de hade. Jag gömde mig i tonerna av dina andetag och snön yrde när vi sprang snabbare än benen tillät. Jag tror att jag log ändå och deras högljudda tankar rann av min rygg när jag förstod att det inte spelade någon roll.

-

Rubriklåt:

18 karat gold- Johnossi

Say something awful, as if fucking the world is your right

Igår var det alla andras sista lovdag och jag hjälpte till att göra den snöig. Skrana nedför snökanonernas verk och för mycket varm choklad om det ens går. Glada miner och fint folk. Gick till mariehem i snöiga flätor och den stadsdel som brukade vara ett frågetecken trivs jag bättre på nu än jag borde. Tagit mig hem till slut men ändå inte riktigt, för nu är hemma fullt med nya ansikten jag inte sett än. Bor hellre borta än nästan-hemma och jag skulle kunna bo i den där blicken klyschigt länge nu.

-

Laga mat i nya kök med bra musik och natten är min nu för dagen tog visst sömnen över. Varför skriva så folk förstår när man kan kasta upp orden högt i luften och se hur de trillar ner som snön från trädet vars grenar jag drog i? Fortsätt gå och det där fönstret spelar inte längre någon roll för mig och dagen de sa skulle komma är visst här till slut.

-

Rubriklåt:

Family- Noah Gundersen

Och alla som älskar mig får lära sig att vänta, mitt plan är att vänta

För att jag tänker fortsätta att ta bilder på, för er, helt irrelevanta detaljer. För att jag uppenbarligen är helt värdelös på att gå och lägga mig fastän jag borde. För att jag kan stå och stirra på min spegelbild eller på en vägg utan att se och sen upptäcka att mina fötter gör ont. För att jag just flyttat ut från mitt rum och hus och kanske var det förevigt men det vet man väl aldrig egentligen. För att jag snart flyttar till andra sidan jordklotet och det tycks som att världens väggar kommer närmre när jag blundar. För att jag är för pigg för att vara trött och ligger halvt utanför sängen för att nå tangentbordet. För att jag vill strunta i vad alla andra tycker och vara ödmjuk på samma gång men egentligen kan man nog aldrig bli allt på samma gång och vad menar de när de säger 'Som alla andra' för ingen är den andra lik.

-

Rubriklåt (Och inte fan går texten så egentligen men jag ändrar bäst jag vill för ingen kan ju stoppa mig. Revolt.)

Palace & Main- Kent

So when you're asked to fight a war that's over nothing, you know it's best to join the side that's gonna win

Ni vet när man är sådär trött att man sitter och fnissar för sig själv åt andras konversationer på facebook, eller fastnar i en obekväm ställning utan att orka göra något åt det? Så trött är jag. Sådär mystrött, så man bara vill bo i sina skidkläder för evigt och inte ser meningen med att ta tag i livet för det är så jävla gött att bara MYSA I SÄNGEN.

Så trött. Sådär trött som man bara blir när man har lanat Harry Potter och Hemligheternas kammare på PS1 till klockan halv sex på natten och sedan åkt till Vännäs-backen klockan tio dagen därpå. Har alltså på skakiga ben stått fastsurrad på min sjukligt snygga bräda (den har eldmönster, det har inte ni. 1-0 till brädan.) i minusgrader och nedförsbacke hela dagen. Första och troligen sista gången för denna vinter men vem bryr sig för det var så JÄKLA VACKERT.

-

Lite såhär känns det just nu (förresten, såhär såg jag typ ut på nians skolfoto. Då grät jag nästan.):

-

Bara lite taggad på livet och sånt. Helt normalt. Det här är alltså hur jag skulle blogga om jag gav utlopp för min mindre kreativa sida lite oftare. Fin tankegång hon har, tänker ni och trycker på bloglovin-knappen. Säkert utan att ens läsa klart. Sådär som vi i svenska samhället gör för vi orkar inte det där med text längre.

-

Rubriklåt (Adderar djup textrad för en spännande twist. Sjukt bra låt förövrigt men det visste ni väl redaan. (Tyst Ludvig.)):

Road to joy- Bright Eyes

These are not perfect conditions, no this is far from ideal. This is a downcast position, at least it is real

Några av alla dessa sköna typer som förgyller mitt liv och skapar bloggpaus. Nu måste jag gnugga bort glassen från fönsterbrädet och dammsuga upp chipsråttorna under sängen. Det kan ta ett tag.

-

Rubriklåt:

Parliament square- Stina Nordenstam

Shut up and move with me, move with me or let go of my hand

Köpte en tröja på mellandagsrean och sånt. Sovit ikapp massor nu och skrattat åt tecknad film med en lillebror som är min. Vädret är plötsligt vinter nu och två fina sinnen tänkte lika så ikväll blir det en kort promenad bara. Till en källare full med gamla fotspår och en av alla dem jag kommer sakna.

-

Rubriklåt:

Techno fan- The Wombats

What I give to you is just what I'm going through, this is nothing new, just another phase of finding

Äter glass med min katt i en svartvit värld. Tänker ignorera överhängande trötthet, äta alvedon för tolvåringar och se på film i min, numera, täckeslösa säng. Aa, det ska jag. Hej 2012.

-

Rubriklåt:

Volcano- Damien Rice

Trouble is her only friend, and he's back again. She says it's high time she went away.

Gott nytt år, god fortsättning och allt det där. Tog alldeles för lite och för dåliga bilder, som alltid när man har som roligast. God mat, fina människor, taggad buss, nyårskyssar, förvirring, fyrverkerier, kramas igen och så mycket mer än vad som går att beskriva såhär. Vakna upp igen och det där med klarhet hanterar nog andra bättre än jag.

-

Bästa nyårsfirandet hittills.

-

Och nu är det nyårsdagen, första dagen på 2012, första januari, söndag. Något sådant. Värdelös dag, precis som det ska vara. Allas söndagsångest skriker i panik och hur börjar man ett nytt år? Orka börja om ens.

-

Rubriklåt (Säga vad man vill om den här falsettmannen men vissa dagar, vissa scener i livet, kan faktiskt få vara just så.) :

Carry you home - James Blunt