Ni vet när man är sådär trött att man sitter och fnissar för sig själv åt andras konversationer på facebook, eller fastnar i en obekväm ställning utan att orka göra något åt det? Så trött är jag. Sådär mystrött, så man bara vill bo i sina skidkläder för evigt och inte ser meningen med att ta tag i livet för det är så jävla gött att bara MYSA I SÄNGEN.

Så trött. Sådär trött som man bara blir när man har lanat Harry Potter och Hemligheternas kammare på PS1 till klockan halv sex på natten och sedan åkt till Vännäs-backen klockan tio dagen därpå. Har alltså på skakiga ben stått fastsurrad på min sjukligt snygga bräda (den har eldmönster, det har inte ni. 1-0 till brädan.) i minusgrader och nedförsbacke hela dagen. Första och troligen sista gången för denna vinter men vem bryr sig för det var så JÄKLA VACKERT.

-

Lite såhär känns det just nu (förresten, såhär såg jag typ ut på nians skolfoto. Då grät jag nästan.):

-

Bara lite taggad på livet och sånt. Helt normalt. Det här är alltså hur jag skulle blogga om jag gav utlopp för min mindre kreativa sida lite oftare. Fin tankegång hon har, tänker ni och trycker på bloglovin-knappen. Säkert utan att ens läsa klart. Sådär som vi i svenska samhället gör för vi orkar inte det där med text längre.

-

Rubriklåt (Adderar djup textrad för en spännande twist. Sjukt bra låt förövrigt men det visste ni väl redaan. (Tyst Ludvig.)):