Alla vill till himmelen men få vill ju dö...
...spelas högt i öronen medans jag sitter här hos Emma på hennes, fortfarande, lika hårda köksstol.
Rebecka här, vågar man säga det rakt ut i bloggen, ja, REBECKA DEN BÄSTE.
Emma tog sin bok och gick på toaletten, översättning, tar man med sig en bok till toaletten stannar man där ett tag. Så jag passade på att gästblogga som ni märker.
Nu hörde jag minsann toalettlocket slås igen trots musiken.
Och nu kliver huvudpersonen själv in i rummet, bäst jag skyndar på då.

Det var en halvvarm svensk sommar dag, slutet på maj 2007 skulle jag tippa. Då jag hälsade på den nya klassen, Emma och Kajsa fick äran att visa den nya tjejen runt. Jag var en kort tjej med svart kort hår som lät blicken sitta fastklistrad på mina skor. Emma och Kajsa visa vänligt mig runt i skolan och försökte få mig att snacka men det blev mest små stela frågor och blickar på mina slitna sneakers under hela rasten.
Fjärillarna i magen som lurat under hela dagen var som bortblåsta efter dagen när jag rörde mig hem igen.

Japp det var dagen i små ord när jag tog första steget in i Emmas liv och Emma tog första steget in i mitt.
Ta historian med en nypa salt mitt minne har svikit mig tidigare. Kanske ni får höra samma historia med andra ord någon annan gång, av Emma.

Nu säger jag hejdå och grattis till er alla som orkat läsa. Jag har tidigare idag påpekat att jag inte riktigt fått egenskapen att blogga bra.



♥