Hola amigos! Började fundera lite över enkäten vi gjorde som jag nämnde igår. Den var så sjukligt full av förutfattade meningar om oss ungdomar! Tre sidor om hurvida jag missbrukar alkohol, två sidor om mitt eventuella missbrukande av alkohol leder till oskyddat sex, 1050 sidor om mina knarkvanor och ytterligare några om mina problem i skolan. Jag hade bara lust att skriva över hela framsidan att detta inte gäller mig. At all. Visst, naturligtvis finns det massvis av ungdomar som har dessa problem, och då är det ju bra om de får hjälp vilket säkert såna här enkätundersökningar kan leda till... Nog för att det här var anonymt och troligen bara hjälpte vuxna att sätta statistik på antal problembarn i Sverige.

Det som gör mig så irriterad är att vuxna älskar såna här grejer. De älskar att försöka få insikt i vår vardag genom att göra blindtester på hur vi lever och lär. Sedan fyller vi arton och då är det helt lungt att supa oss fulla varje kväll, inte fan bryr dom sig om vi blir på smällen 24 gånger om. Då är det ju vårat ansvar som myndig medborgare att sköta sig. Men tills dess, blir vi åtsagda att med ett leende på läpparna sitta och fylla i frågeformulär om saker som för många säkert är högst privata och känsliga. Jag vet, jag vet, nu låter det som om jag har alla möjliga sorters egen skit angående detta som gör att det blir känsligt, men så är inte fallet. Jag undrar bara hur många protester som jag skulle få bemöta om jag samlade en motsvarande mängd vuxna i vår aula och började dela ut enkäter med frågor om deras liv. Jag misstänker starkt att det skulle låta "Vi KRÄVER att få veta vad detta ska vara bra för", "Ni ungdomar har ingen rätt att ställa så privata frågor" och "Hur kan ni ens tro att någon som jag skulle ha drogproblem?".

Kanske låter jag bara som ännu en upprorisk tonåring som talar utan fakta. Men det är väl kanske också precis just vad jag är? De säger att vi alltid ska ha så mycket åsikter om allt, och att vi alltid tror att vi har så rätt. Men säger de inte bara så för att de är precis likadana då?

Alla människor tror att de har rätt om saker. Jag undrar vem som har facit.

Några av mina ringar som jag spred ut över golvet härom kvällen när jag rensade upp bland alla mina smycken och allt smink. En del av dom är nya faktiskt, har inte passat på att använda dom än bara. Måste lära mig att inte bara köpa ringar som passar på ringfingret, då kan man inte ha särskilt många samtidigt...

Nu ska jag äntligen krypa i säng, har pluggat i över en timme nu. Usch vad överskattat egentligen. Men imorgon är det fredag, hallelujah!!

(Har ni förresten märkt att jag börjat hitta på egna små skumma rubriker på senare tid?)

Skönt att kunna cykla hem i lugn och ro och inte känna stress över ogjorda prov och läxor för en gångs skull. Istället tog jag mig tid att fota det jag har på mig idag, och hittade även en stege i mina föräldrars sovrum (vilket var ganska udda egentligen). Jag har fått många kommentarer om dagens klädsel, allt från att jag ser ut som en rocka-billy med fel frisyr till tjejen på bilden som säger något i stil med Yes we can... Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta.

Hur som helst är det ju kul att sticka ut lite, och jag fann för första gången ett bra sätt att bära min egentligen alldeles för långa jeansskjorta som jag ska tvinga Siri att sy upp nån dag.

Shorts (de börjar bli en favorit på sistone tydligen)-London, Jeansskjorta-JC, Klocka-Storm (fast jag har ärvt den), Huvudduk som egentligen är en sjal- Fynd i mors garderob

Jag börjar närma mig allt jag längtar till, det känns fint. Tyvärr har jag ända sen barnsben varit grymt otålig (mamma, är vi framme snaart?!) vilket ofta visar sig på allt jag slarvar med. Så jag önskar att allt kunde hända nu, nu, nu och inte snart.

Tänkte bara inleda lite random med att säga att Greta är en fin vän som jag älskar väldigt mycket. Minnena jag har med henne är ganska oförglömliga och jag hoppas att jag aldrig kommer att förlora henne, även om man klantar till det ibland!

Nu ska jag gå vidare med att prata om nått annat hittepå. Har ett ämne jag gärna skulle ta upp men det kräver nog sitt eget inlägg, har på känn att det skulle kunna bli en sån där lång mördar-text utan bilder. Dock måste jag påpeka att världen spårar ur lite då folk inte längre "orkar" ta sig igenom blogginlägg som är längre än ett kort stycke. När jag var mindre, och internet fortfarande var ett mystiskt begrepp i min värld, då läste jag långa böcker dagarna i ända. Nu har jag varken tid eller ork att göra sånt längre, man blir mer och mer rastlös, vill att saker ska hända hela tiden. Det är synd egentligen.

Nu ska jag se Vänner, äta fralla och dricka te, det är sånt jag gör bäst!

Jag stirrar. Jag har snott Siris minneskort. Jag är less på fysik fast det är som samtidigt ganska chill för vi gör ju absolut ingenting. Eller vi ska kanske lyssna men varje gång jag tittar upp konstaterar jag bara att läraren har en knallgul Lyle & Scott-tshirt, sen fastnar jag där. Han ser även lite ut som Kevin Borg, läraren. Japp, vi har dubbeltimme i fysik. Party. Om en timme och 20 minuter är det lunch...

Jag gäspade just så stort att min käke knakade. Det kan inte vara bra. Undrar om man kan anmäla skolan för det..? "Käkproblem allt vanligare, eleverna skyller på skolans förmåga att framkalla kopiöst stora gäspningar." Vore ju något. Funderar på att genomföra experimentet: Hur många gånger hinner man blogga under en dubbeltimme i fysik? Kan bli rätt många ändå... Återkommer om detta.

Ikväll har jag hunnit skriva en lång analys på min svenskabok, Män som hatar kvinnor. Den var... Äh, jag vet faktiskt inte! Alla vuxna har ju läst den (och jag undrar fortfarande varför) så jag tänkte att den måste ändå vara riktigt bra. Vilket den var, på sätt och vis. Den var bra skriven, extremt klurigt uttänkt och den var gripande. Jag tror bara att jag hade förväntat mig mer spänning. Den blev så långtråkig till och från, med alla långa tankegångar och krångliga återvändsgränder. När jag sa det här till min mamma ryckte hon på axlarna och sa att det var skillnaden mellan ungdom och vuxen-litteratur. Att det var något man fick lära sig, att allt var mer utdraget och komplicerat. Det fick mig att fundera, varför måste det vara så? Varför ska vuxenvärlden alltid vara så komplicerad och invecklad, varför ska allting alltid göras svårare än det är?

Något jag alltid tyckt mina föräldrar och lärare och äldre släktingar varit experter på är att kringgå simpla fakta med en massa utläggningar och tomt babbel. Att det alltid tagit så lång tid för äldre människor att komma fram till slutsatser och ta beslut. När man var liten valde man glass efter vilken som såg finast ut. I vår ålder efter den som man vet är godast, eller möjligtvis billigast. Men vuxna människor, dom ska alltid stå och fundera så jävla länge! "Jaa, men jag vet inte om jag orkar den... Njaa, det var väl onödigt dyrt för en så liten glass? Men vit choklad och jordgubb, blir inte det väl sött? Jag vet inte ens om jag vill ha en glass, måste ju tänka på vikten..." Och som litet barn stod man där och suckade och hoppade otåligt upp och ner, "Kan vi inte bara betaala nångång mamma?" och som tonåring himlar man med ögonen, "Men bestäm dig då, det spelar väl inte sån jävla roll!".

Jag vet inte varför vuxna alltid ska krångla till det, kanske kommer jag att förstå när jag blir äldre. Men om jag, 45 år gammal, fortfarande känner att Stig Larssons böcker har förmågan att få en att längta tills man når slutet, tänker jag fortsätta läsa Harry Potter och köpa varenda glass i hela sortimentet bara för att det går.

Ni måste ju inte läsa om ni inte vill.

Tycker nog att min bror har en extremt bra känsla för stil med tanke på hans åtta fagra år. Jag roade mig med att styla hans hår lite såhär på tisdagskvällen istället för att göra det jag ska. Imorgon ska pojken nämligen på sitt första disco, spännande!

Röda äpplen får mig att tänka på Snövit och de sju dvärgarna. Ännu en crazy bild från en dag i cafeterian, har inte så mycket nytt att bjussa på just nu. Är helt slut i hjärnan efter att ha pluggat från klockan halv 3, så nu tänkte jag gå ner och fixa mig lite välförtjänt kvällsfika.

Tycker att rubriken är awesome. Tycker även att norrskenet jag skådade på vägen hem nyss var extremt fint. Det är så magiskt, när himlen skiftar i grönt och rosa. Körde om en kille som stod helt hänförd och gapade med blicken som fastklistrad i skyn. Han speglade lite vad jag kände, började tänka på Björnbröder och Vargbröder (och nu insåg jag att namnen var skrattretande lika), där de nordiska makterna står i fokus. Det är sånt där som får mig att tro på att det finns något större än bara... Det här. Om ni fattar.

Bilden har ingenting med nånting att göra, den är från i lördags då jag och Rebecka åkte snowboard i skogen, lite frän sådär.