Baxar (tänker använda det ordet förevigt) en omotiverad och blek bild från min kära vän Rebecka, som förövrigt ligger väldigt högt upp på listan över människor som jag träffar för sällan. Den listan är fånigt lång, nu för tiden. Fånigt lång. Lika fånigt som att min högtalarsladd glappar och misslyckandet i att med en dator välta en pall som landar i en tallrik som går sönder så nu är golvet täckt av vitt porslin och jag gör ingenting åt det. Lika fånigt som att jag har ett prov som jag troligen inte ens behöver klara för att gå levande ut ur på fredag. Objektiv syn på saken, tack.

.

MEN jag har haft en väldigt trevlig dag förövrigt, lite icke-produktiv kanske men dock. Kan ju bara finnas en skola som man stannar frivilligt på till halv sju. Trevligt folk och för lite plugg och sång och prat och skratt och musik och övertrötta snöflingor som virvlar och halkiga skor och snubblande ben och kallt kaffe och telefoner som ringer och små papperflygplan och bortförklaringar och ögonlock som blundar och datorsladdar och hastiga hej och leenden och förkylningshals och sms och kanske för långa kramar och snöiga cykelkorgar.

.

(Och sen blir jag alltid lika glad i magen när ni säger och skriver fina saker. Fortsätt med det. Och kramas mer.)

.

Rubriklåt (och när blev det såhär egentligen, undrar de, och gud vad fint ni sjunger ibland. Låt mig få sitta tyst bredvid så är jag nöjd sen. ):