Bilder som skvallrar om dåliga kameror och tusen år av ensamhet. Som någon sa, inte själv, bara ensam. Inuti. För långt borta och sov nu. Ja, drick ditt te och sov. Du har ingen rätt att klaga än. Och tänk att det bara fanns ett enda bildbevis på att vi befunnit oss på samma kvadratmeter.

-

Och livet i övrigt? Om vi hoppar över alla känslostormar och behov av att ösa ur mig något jag hoppades skulle låta vackert men mest blev mellankoliskt. Ja, i såna fall. Mjölkrig på något som liknar HK men varför i ett kök när man kan knåda degar på bänken? Varför diska i varmt vatten när det finns kallt? Så många motsatser och ändå är människor alltid desamma. Nog lever jag i ett samhälle fullt av skvaller och hemliga tankar, dolda identiteter och hundra nationaliteter. Avundsjuka och intriger går att finna i alla hörn, gröna gräsmattor och iskall andedräkt. Engagerade lärare och det där med håltimmar var nog ett svenskt påhitt. Ett parallellt universium där allt är likadant och ingenting är sig likt.

-

Rubriklåt: