And my heart told my head Let love grow, but my head told my heart This time no.
Guten tag. Blev så djävulsk sugen på fika, därav bilderna från mitt och Rebeckas medhavna fika i onsdags på skolan.
Nu tillbaka till verkligheten, som stavas J-U-L-L-O-V. Känns jävligt fint att vara ledig. Lite tråkigt dock att aldrig mer gå på Hagaskolan (vi blir ju flyttade pga ombyggnad och blablabla) men ändå. Ledighet. Sooova.
Förresten, måste bara säga en sak. Ni vet ju att mina rubriker allt som oftast inte har ett skit med nånting att göra, men det är inte riktigt sant. För jag har kommit på en liten taktik. När man har mycket känslor som virvlar i kroppen, så är det lätt att bara skriva av sig på bloggen. Trist läsning som dessutom är alldeles för privat för nåns bästa. Istället öser jag ut mig känslostormen i rubriken, med hjälp av någon textrad ur en träffande låt. Då får ni samtidigt lite bra uppslag att googla, för oftast är det ju också en bra låt. MEN beakta, att ibland behöver det inte handla om hur jag känner, då kan det bara handla om att jag gillade formuleringen. Klurigt.
Jag känner igen mönstret! Antingen skriver man ett kryptiskt och för oinsatta tråkigt blogginlägg eller så skriver man rader ur låttexter i rubriken som stämmer in precis. Fattar inte grejen liksom, inte egentligen. Varför har man sånt behov av att berätta för andra hur man känner när det inte rör dem och man ändå pratar om det med de som står en närmast?
Sv; Ja, det är nog sant. Man skriver alltid utifrån att personen som vänder upp och ner på ens liv läser, så att det OM det skulle vara så, finns det en massa osagda ord för den att läsa.
sv: Ja visst är dom, dock är dom från sommar kollektionen :(
sv, jo jag vet, men de var några stycken som hade det ;)
fan vad lustigt. jag gör exakt samma sak som du gör med din rubrik :)
jajamän, men hoppas du får en rolig kväll :)
så är det för mig med! det där med rukrikerna alltså. förrutom att mina rubriker är oftast skrivna av mig, använder bara låtar när jag inte kommer på nåt själv. haha. :)
