When you say nothing at all
Hejhopp. Nu ska jag fokusera och skriva utan de 3 sista, mycket komplicerat vill jag lova! Som ni redan vet befinner jag mig numera i London, jajamen. Trevligt trevligt, dock har jag, tack vare min storebror, skaffat mig en vidrig liten sjukdom. Hosta, snuva och dessutom tror jag att jag har feber... Mindre kul. Taskig timing, jag vet! Fick den liksom samma dag som vi for och jag blir inte friskare direkt. Suck. Och en till mindre positiv sak med resan; den minimala shoppingtiden. En familj med 5 starka viljor, jag vinner inte ofta! Men, utan dem skulle jag nog inte upplevt mycket av den mer kulturella sidan av London, det hade varit Oxford Street 24/7 skulle jag tro.
Men nu har jag minsann sett The tower of London, St: Pauls Catedral, Notting hill (och den underbara lilla bokshoppen som filmen Notting hill insprirats av!), Buckingham palace, Harrod's (extremt dyrt och obehagligt, det var 1:sta klassens lyx!), London eye, Big ben, Madame Tussaudes (dom hade just skaffat sig en Robert Pattinson-docka till min lycka!) och en hel massa mer tror jag.
Och imorrn blir det The national history museum. Stackars mig. Och mina fossingar. Och mitt shoppingsugna medvetande.
Jag har vandrat mig igenom hela London, eller nej det har jag inte. Men sakerna som finns i mina allt mindre skor tror det... Puh.
Fast en sak kan jag konstatera. London in my ♥
Fattar ni att jag skrev detta utan de 3 sista i det svenska alfabetet! Det var riktigt komplicerat, jag blev lite stolt.
(When you say nothing at all spelades i frukostrummet morgonen vi skulle till notting hill. Alla som sett filmen fattar vrf det var lustigt.)
Men nu har jag minsann sett The tower of London, St: Pauls Catedral, Notting hill (och den underbara lilla bokshoppen som filmen Notting hill insprirats av!), Buckingham palace, Harrod's (extremt dyrt och obehagligt, det var 1:sta klassens lyx!), London eye, Big ben, Madame Tussaudes (dom hade just skaffat sig en Robert Pattinson-docka till min lycka!) och en hel massa mer tror jag.
Och imorrn blir det The national history museum. Stackars mig. Och mina fossingar. Och mitt shoppingsugna medvetande.
Jag har vandrat mig igenom hela London, eller nej det har jag inte. Men sakerna som finns i mina allt mindre skor tror det... Puh.
Fast en sak kan jag konstatera. London in my ♥
Fattar ni att jag skrev detta utan de 3 sista i det svenska alfabetet! Det var riktigt komplicerat, jag blev lite stolt.
(When you say nothing at all spelades i frukostrummet morgonen vi skulle till notting hill. Alla som sett filmen fattar vrf det var lustigt.)
Leave a comment
Trackback