För att jag inte törs.

Det finns en anledning till allt,
ett val bakom varje handling, varje steg. 
På fel sida fönstret står jag, det är kallt, 
Jag fryser och är så jävla feg.

Du kanske inte är så underbar ändå,
när du festar och super och strular med alla.
Men du får mina ben att skaka som få,
även om du knappast planerat att just jag skulle falla.

Det är nästan så jag knackar på för att se,
se minen när du öppnar din dörr.
Jag antar att du skulle låta mig stiga på,
och undrande fråga om allt fortfarande var som förr.

För det är klart att du minns mig så,
som ett brustet hjärta som bad om att få vara din.
Jag undrar om du skulle be mig att gå,
när jag än en gång lät orden strömma fritt och glömma att va fin.

Du tycker säkert att det var för längesen,
att tiden borde ha lagat allt och att vi är färdiga med varann.
Men jag har aldrig slutat att vilja vara den,
den där som får dig att tro att kärleken kan va sann.

Men det finns en anledning till att jag står kvar,
och den är så simpel som ingenting annat.
Att jag inte törs blotta mitt hjärta och stå helt bar,
fastän jag älskar dig något förbannat.


Asså ja, det blev nått jävla julklappsrim över hela skiten, men jag var bara tvungen att skriva i diktform idag. Och nä, den är sannerligen inte genomarbetat.

Leave a comment
By: isa

word.

2010-10-18 @ 21:17:16
URL: http://tradosked.blogg.se/
By: Rebecka

GÅSHUD!

2010-10-20 @ 17:56:37



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0