Det finns en sorglig lycka i att aldrig vara ett med dig

 



ChenaChena. Slänger in en (nejmenNEJ vilken blogg-klyscha!) bild på mig med ett äckligt krystat smile som vid första anblicken verkligen bara är ett krystat leende men sen insåg jag att den återspeglade ganska exakt hur man känner sig ibland. Lite "smile like you mean it", är det kanske inte exakt den känslan man så ofta lyckas hitta på bild? "Hon blir inte bra på bild", fast egentligen är det kanske bara "Hon vet inte var hennes äkta leende finns". Nej vad vet jag, det var bara en liten teori. Eller bara hur jag känner mig ibland när kameran riktas mot mig, "ETT TVÅ TRE SMIILE!" och då är det verkligen bara ett fejkleende som man klistrat på sig de senaste minuterna för KAMERAJÄVLEN tar ju aldrig, och efter 10onde bilden är man inte så glad längre! Nä, juste.

Nuuuu: Basket! *Yey*


Me love ♥

Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0