I'm the one who wants to be with you, deep inside I hope you feel it too

Jag hade tusen grejer att blogga om igår, men tror ni jag hann det eller? Nä, det gjorde jag inte... Tror ni jag har tid med det nu eller? Nä, det har jag inte. Jag borde inte sett idol heller, jag borde sitta i en isolerad cell tillsammans med mina jävla biologiböcker, eller kemi eller biokemi eller vad fan det nu är vi har för prov på torsdag. Så äckligt otaggad. Sanningen att säga så ligger böckerna fortfarande kvar i väskan. Inte bra.

Skit samma. Gårdagens klädval dååråå:




Igår var vi på en sjukligt bra teater, som hette "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet, varför behöver den då så mycket propaganda?". STÅLHENRIK VAR FAN MED! Och han är min största idol just nu. Så obeskrivligt, sinnesjukt bra, ni anar inte. GÅ OCH SE DEN! Jag kan gå med er, jag kan se den igen, jag kan betala för att se den! Rolig, träffande, underbar, inspirerande, awesome, amen ni hör ju. Älskar att Stålis började dra upp sin gylf och sen sa: "Förlåt men det är cheap monday och den bara glider ner hela tiden.." Såsant.

Igår tog dom bort låten Jolene med Ray Lamontagne från spotify, något som fick mig att bli riktigt deprimerad då den, förutom att vara en bra låt, är en stor inspirationskälla för min svenskauppsats. MEN, idag var den mirakulöst nog tillbaks! Lyckan är fullständig.

Superbra låt: These streets-Paolo Nutini


Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0