That secret that we know that we don't know how to tell

Alltså. Jag tänkte ta några episka bilder på typ min middag eller så, men den gick åt innan kameran hann hämtas. That's right, jag är äntligen hemma. I min säng. Fräsch och nyduschad igen. Äten. Känns bra att äta middag i sängen klockan åtta. Ska bli oansvarig. Aa, det ska jag. (Nejdå). Det krävs så lite ibland för att må bättre. Sova tidigt ikväll. Omväxling. Ge mig lite rätsida.
.
Bon Iver i högtalarna och på gitarrsträngarna och när jag blundar inser jag att den här dagen varit så lång. Så lång. Madrasser som inte ligger stilla, luciasånger, pepparkakor, tärnor som svimmar, somna mot andra, tomteluvor, snevridna matvanor, studsiga slasksteg, möten i massor och engagera dig nu. Det blir fint, trots blöta vantar och halkiga steg. Cykeln stod ju kvar.
Och jag menar, varför ha en relevant bild när man kan ta gamla sommarbilder? Just sayin'.
.
Rubriklåt:
Blood bank- Bon Iver

Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0