Såhär emo blir man när livet går åt helvete. Jag har döpt bilden till: "Att falla trots att man står kvar."

Positiva faktorer i livet är iallafall: Att det här är vår sista lektion och istället för att göra det jag ska så skjuter jag upp skiten och solar mig i den svaga februarisolen som skiner igenom molnen och de stora fönstrena. Plus att jag ska på Macbeth-föreställningen på Midgård ikväll, det kommer säkert bli asbra.

Mitt största i-landsproblem: Min plös på skon envisas med att glida ner djupt hela tiden, vilket innebär att jag om och om igen måste knyta upp helvetet.

Jag är trött på heltid och allmänt L-E-S-S. Om jag hade ett band skulle det heta antingen Less eller Kaos. Men nu har jag ju inget jävla band. Idag ska jag köpa hårfärg. Funderar på att färga håret svart/rosa och tatuera in Fuck you i pannan. Fast det vore ju omoget.

Såhär brukade mina gamla dirarium på apberget se ut, dåtidens facebook. But people never change.

EMOJÄVEL.

GRIS.

ASTAGGAD PÅ INGENTING.