Don't come too close, you don't wanna see my ghost

Balanserar. Ljummet sommarregn, ett sånt där som inte gör så mycket. The Kooks i högtalarna, vi bara proppar in all frustration där och låter dem skrika ut det istället. Rösterna som bara törs höras i tomma badkar om för sena nätter då det ändå inte spelar någon roll (men kanske all egentligen). Jag vill stå längst fram där det är för trångt för att andas och sjunga i fel tonart till texter som bor på min tunga.
.
Rubriklåt:
Matchbox- The Kooks

Leave a comment



Name:
Remember me?

E-mail:

Got your own blog?:

Comment:

Trackback
RSS 2.0