Sen torsdagskväll och novembermörkret ligger så tätt över staden nu. Nästan konstant. Mysbelysning och te i all ära, men ibland bara, saknaden efter en solvarm balkong och bara ben, solljus som strilar in mellan täta lövverk, en bok alldeles bucklig av medelhavets salta tårar. Hår som aldrig torkar och läskande kalla drinkar, inte en gåshudsklädd arm så långt ögat når. Ljusa dagar, ljusa nätter. Visst är det nästan ofattbart länge kvar till nästa sommar? 

-

Rubriklåt: