Lite bilder från gårdagens lördag i en bagarstuga med släkt och bröd och böcker och regn och mat. En mysig tradition nu och plötsligt blev hösten så definitiv. Hittade en oförklarlig snöhög på staden igårnatt och så var allt som förut igen. Jag vet inte ens om det är bra eller dåligt, den här ständiga deja vú-känslan som bor i mig. 

 

-

Tonårstankar. Ville bo i en röd klänning och dansa med en främling på ett tak ovan stadens alla ljus. Ville flyga på ett känslofyllt moln över älven och skrika ut alla bra textrader mina hörlurar ständigt matade mig med. Kan det bli okej att vara klyschig och låtsaspoet igen? Hon suckade och önskade att världen inte plötsligt blivit så pretto-pessimistisk. Är det här vad de menar när de pratar om att växa upp, funderade hon, och lade band på allt det där de trodde att hon bara låtsades vara när det egentligen var allt hon någonsin varit. 

-

Rubriklåt: