Sådär såg jag ut för ganska prick ett år sedan, nyss hemkommen från mitt första besök i Kinaland och med långhåret fortfarande hängades över axlarna. Det känns som en halv evighet sedan, med tanke på allt som har hänt. Men något som är sig likt från förra hösten är dessa mulna, dimmiga dagar, långa skoldagar på Midgård, en konstant nedräkning till helgerna och tröttheten som lagt sig över allas sinnen. Högtalarna spelar Kent igen, gåshuden har bosatt sig på armarna och tekopparna blir fler och fler. Ändå finns det något rätt mysigt över mörka höstkvällar, färgglada höstkappor och, som ikväll, impulsartade biobesök. Återkommer med en åsikt gällande den nya filmen Brave. 

-

Och det var så sant, en liten humörhöjare såhär på tisdagen: Nu har jag och Axel klickat hem biljetter till Laakso och Krunegård i November! SÅ. SJUKT. TAGGAD. 

-

 

Rubriklåt (flashbackflashbackflashback och fortfarande lika bra):