Eller, ännu bättre, på torsdag nästa vecka, när jag och Kakan ska köa i tusen minusgrader för att få stå längst fram och sjunga halsen av oss när Håkan äntligenäntligen kommer till stan. Sa jag förresten att jag lyckades charma till mig en snygg poster på honom från Folkets hus för endast 10 riksdaler? Det gjorde jag i alla fall, så nu stirrar både han och Krunegård på mig med svartvita blickar från en vit vägg när jag somnar. Tryggt och lite obehagligt på samma gång. (bilderna är förresten från gamla konserter jag snubblat runt på) 

-

Ha en fin måndag och så va, hörrni. (och kom och drick te med mig om kvällarna för att hålla vintersorgen på avstånd)