Igår grillpremiär i januari, för vad ska man egentligen göra när snön bara vägrar att infinna sig? Bra kväll + natt om inte annat, fast snart börjar allvaret igen.

Försöker komma ihåg hur man skriver på skolarbete men hamnar mest på andra ställen i tanken. 2014 känns fortfarande overkligt, men det kliar i kroppen över att få starta något nytt. Reflexmässigt vill jag kasta ut allt, stryka sträck, måla över, låsa in, täcka för. Men hur börjar man? Byter mest lakan i sängen och går vilse i dagdrömmar, fastlåst i tankar på mörker och hinder, irrar med blicken efter nya distraktioner. Inget är på allvar och sen är man död, sjöng någon en gång i ett annat liv, men det är väl nu allvaret snart är på riktigt? Jag klamrar fast mig vid ordens makt och upprepar envist för mig själv att: det löser sig. Det löser sig alltid. 

Här får ni i alla fall något som kan viska om gårkvällen, genom mobillinsen: