I ran away, I could not take the burden of both me and you

Onsdag och fladdermöss i stora fönster. Jag kan inte hålla löften om jag bara lovar mig själv, och vad jag avundas dem som bryr sig tillräckligt för att orka göra allt de ska. Jag är för bra på att förtränga, för lat för att försöka. Gud, jag saknar Midgård.

-

Annars? Vegetarian i ett quorn-fritt land är ganska värdelöst vissa dagar, men ibland får man till det ändå och jag lagade sesam nuggets idag. De var goda. Matlåda imorgon för alla ris-skämten blev sanna när man klev in i den där matsalen. Gud, jag saknar Vildmannen.

-

Rubriklåt (Börjar bli lite trött på att inte ha spotify, kanske värt med premium ändå?):

Hold on to what you believe- Mumford & Sons

I can't sleep cause my bed's on fire, I'm tired of being tired

"To face another day in the city on my own,

although I am surrounded I carry this stone,

it owns the weight of the world, but still it can't be found.

Believe me, I have tried.

I'm sick of these words and all the consequences,

they're always creeping up from behind."

-

I can't sleep. Hiding in a different language, loosing my head and hanging upside down from a new kind of tree. Confused, I said, when they asked. And yes, I was so tired today, but this restlessness is only awake when the rest of the city turn out the lights. Confused, I said, but then again, who isn't?

-

"But she don't sleep at night, afraid of turn out the light."

-

Rubriklåt (Men Johnossi förstod)

Bed on fire- Johnossi

Jag hörde alla viska om natten, de visste vad som hänt

Johanna fyllde 17 i veckan så det firade vi med pompa och ståt igårkväll. Ja, halva natten, för att vara ärlig. Klackarna i taket och partymusiken ekar i huvudet långt efter att klubbarna stängt. Någon frågade vad som hände och svaret, ja, vad sa de. "Vad hände inte?". Men nog hade vi roligt, alltid!

-

Söndagsångest nu.

-

Rubriklåt:

Kvar i nått jag lämnat- Melissa Horn

The days are short and the nights are long, and it's all fucked up but we carry on

Karneval på skoltid, lösögonfransar, maskerad och svart hårspray. Galen dag på alla sätt och vis men gud vad fint folk man kan hitta, även på fel sida planeten. Musik och kakor, konfetti och kalla händer. Det där med att ta det lugnt får nog höra ett annat liv till, för jag har inte tid till något som brukade vara viktigt längre. Nya tider, nya prios. Helg, äntligen.

-

Replängds avstånd, tack. Kan man kombinera distans och närhet så det blir hälsosamt på alla plan samtidigt?

-

Rubriklåt:

Got it all wrong- Wakey! Wakey!

Tog mig in i din dröm inatt, smög runt i din hjärnbark, kröp intill varenda nerv du har, sa "Tänk på mig"

Måndag, men inte så fasligt. Överkomlig läxfront och ibland fungerar visst sömnbrist åt andra hållet. Idag, idag är början på slutet. Eller bara början på mitt nya liv. Livet som hurtbulle. Och alla som känner mig ler roat och skakar på huvudet. Men nu tänker jag vara sån som skryter om min just avklarade springtur, för att då känns det nästan värt det. Beachen 2012, here we go. Försöka duger.

-

Och appropå bilden, det finns ett post-kontor längst med gatan här och jag har en brevlåda och en adress och till och med brevpapper. Tänkte göra en deal med omvärlden, internet ska inte få ta bort charmen i ett handskrivet brev. Är ni med mig? Bra.

-

Rubriklåt:

Influensa- Säkert!

Du har sett mig gå omkring i natten här, i en gammal oåtkomlig atmosfär

Söndag och sol igen. Upptäckar-promenader i röd jacka och leende läppar, kameralins istället för ögon och det finns så mycket att se. Stå på samma ställe längre än normalt och försöka ta in. Döda ankor och nej, vegetarian förblir jag nog trots höjda ögonbryn från en värld utanför ett skyddat Umeå. Felstavade skyltar och det var aldrig något hån, det var ju fint.

-

Nya vänner som knackar på dörren och ibland kan det vara kul att plugga även på söndagar. Trots frusna fingrar. Billig middag och billigare varm choklad och öronen hålls varma under lånade mössor. Helgen, stanna med mig.

-

Rubriklåt:

Avundsjuk på dig- Jacob Hellman

Just shoot for the stars if it feels right, then aim for my heart if you feel like

Helg igen och vi njuter av sena kvällar och hemska kamera-blixtar. Uppskattar ledighet om så bara i sekunder och det finns så mycket att göra här. Få stunder av absolut ensamhet och när jag väl hamnar där så är det nästan skönt. Klubbliv och city-kärnor, bussresor på tu man hand, vårjackor och solsken, cafétimmar som rinner bort snabbare än sanden och skype, skype, skype. Tillvaron är rätt cool och på något sätt finner jag alla dessa manliga kineser med sina plastiga fejk-gucci-handväskor ganska charmiga på sitt eget, makabra vis. Annorlunda är bra.

-

Rubriklåt (och vad hände egentligen undrar ni men sena fredagskvällar sjunger vi så taket lyfter):

Moves like jagger- Maroon 5

You're watching all these speeding cars, moving like you wish you could

Bilder som skvallrar om dåliga kameror och tusen år av ensamhet. Som någon sa, inte själv, bara ensam. Inuti. För långt borta och sov nu. Ja, drick ditt te och sov. Du har ingen rätt att klaga än. Och tänk att det bara fanns ett enda bildbevis på att vi befunnit oss på samma kvadratmeter.

-

Och livet i övrigt? Om vi hoppar över alla känslostormar och behov av att ösa ur mig något jag hoppades skulle låta vackert men mest blev mellankoliskt. Ja, i såna fall. Mjölkrig på något som liknar HK men varför i ett kök när man kan knåda degar på bänken? Varför diska i varmt vatten när det finns kallt? Så många motsatser och ändå är människor alltid desamma. Nog lever jag i ett samhälle fullt av skvaller och hemliga tankar, dolda identiteter och hundra nationaliteter. Avundsjuka och intriger går att finna i alla hörn, gröna gräsmattor och iskall andedräkt. Engagerade lärare och det där med håltimmar var nog ett svenskt påhitt. Ett parallellt universium där allt är likadant och ingenting är sig likt.

-

Rubriklåt:

Sad eyes- Josh Rouse

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, och att dina ord i natten är de enda som når in

Det där hon tänker på om kvällen, alla de där sakerna hon planerar att göra. De blir visst aldrig av ändå. Är hon sån? Sån som säger mycket men bara stannar kvar. Ut och spring, ut och spring nu. Jo, imorgon, då. Men inte. Tröttheten är som en deg utan mjöl, den klibbar sig fast och vägrar att lossna. Och de där skolböckerna, jo, nog borde hon. Bättre så kanske, stanna inne ändå, och vad gör det egentligen. Det där med att bli besviken på sig själv, det har hon ändå glömt bort för länge sedan. Lämna sådant åt andra eller börja bry sig någon gång.

-

Kom nu, jag är kroniskt låg.

-

Rubriklåt (De undrar vad jag klottrar i mina böcker och svenska språket är hemligt för så många.):

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din- Håkan Hellström

We've just got to take our time, it's like nothing really matters, so let's make this moment a crime now

Fotar irrelevanta saker runt i rummet för varför gå ut när man kan stanna inne? Begravd under skolböcker men så svårt var det väl inte egentligen. Happy Valentine's day skrek de ut i korridorerna med ångestladdade röster för allas händer var lika tomma. Min Valentine's day börjar om cirkus 20 minuter. Skype-date är den moderna tidens underverk för att överleva på fel sida klotet. Godis och film och nog blir det nästan på riktigt då?

-

Och mitt i allt kanske jag trivs ändå och det är något som rinner i blodet. Kreativeteten kanske, något viskar inspiration i örat när jag drömmer hemska drömmar som aldrig får bli sanna.

-

Dissekera era egna hjärtan istället, så ska ni nog se att blodet är minst lika svart som alla andras.

-

Rubriklåt:

Let's make this moment a crime- The format

Men man vaknar samma måndag, med obeskrivlig vånda

Måndag och nästan inga läxor. Bra med två "Private studies" och gömma hörlurarna i halsduken som på mellanstadiet. Skypa med en sån där snygg en som kallar sig min och sjunga på dåliga rubriklåtar. Som ändå är bra för de är nostalgi och herregud vad hade man för uppväxt. Frågor utan frågetecken och det är klart att det blinkar i orange nu.

-

Blek som väggen hon lutade sig mot och de ville veta mer om livet här men tänk om det är ganska likadant ändå. I Sverige finns dock inga el-moppar att tigga skjuts hem av eller livsfarliga, gröna taxi-bilar och bodde jag i vintervärlden kanske jag inte skulle kunna räkna på kineiska. Det ni.

-

Rubriklåt:

Kung för en dag- Magnus Uggla

I know times are changing, it's time we all reach out for something new

Söndagkväll och hon ville ju bara leka kreativ. Skolmotivationen delades aldrig ut på hennes gata och nog kan man hitta på roligare saker. Tröttheten sköljer över som i vågor men än så länge är ryggen rak och blicken, jo, nog finns den där. Kanske för ofta, ibland. Det var ju inte så, det var bara första bästa. Kanske den som var närmast och vem fångar henne nu? Sociala spel och tärningar som rullar. Det måste kanske inte bli mer komplicerat än så.

-

Det går att hämta där inne någonstans. Om vi somnar rusar kanske tiden ändå.

-

Rubriklåt:

Purple rain- Prince

I may be bad but I'm perfectly good at it

Balansgången mellan inga bilder och för många bilder är som vanligt svår. En fullspäckad men glad helg, kan jag lova er att jag haft. Shopping, filmkväll, stadsturer, cykeltaxi, kinarestauranger, högklackat, bilresor, fest. Kom hem från sistnämnda för bara ett par timmar sedan. Fina människor och kameran stannade inte många sekunder i mina händer. Bloggfenomenet är inte lika stort här som i Sverige, så det var inget krig kameror emellan. Nyduschad och helt slut idag, men att sova på hög är väl inget nytt. Bra så, liksom.

-

Imorgon måndag men vem orkar tänka på vardagen redan? Ska leva på helglivet och skratta när andra kan Vänner-serien lika bra som jag. Ibland fungerar ju det här med.

-

Rubriklåt (Mina öron blöder av för mycket party-musik men ändå stannar den kvar som klister):

S&M- Rihanna

So carry on my dear, what is clear up in the daylight is we're hung here

Dagens depp: Hultsfreds bandsläpp. Varför detta är dagens depp? Jag är Kina när denna festival går av stapeln. Band de utlovar som skulle göra det fruktansvärt värt att vara fattig resten av våren: The Kooks, Mumford & Sons, The Cure, Anna Ternheim, Noah and the whale, James Blake och säkert fler som jag förträngt för att inte bli gravt deprimerad.

Dagens pepp: Augusti och Way Out West, för det är Göteborg och det är sommar och det är band som Bon Iver, First aid kit, Feist, Refused och Deportees. Hokus pokus bara, så har vi sovit bort vintern.

-

Snart sommar ju.

-

Rubriklåt (Tänker då fan inte ta något av förstnämna artister.......................):

Minnesota, WI- Bon Iver

Am I just a spark?

Och hon borde sova om nätterna men något håller henne vaken. En krypande känsla i kroppen, är det förkylningens klor som söver henne på konstiga tider och får huvudet att brinna utan lågor, eller avsaknaden av allt som brukade vara som vanligt? Man ser gamla vanor ta form på främmande gator, och hon som brukade vara en i mängden har aldrig varit mer originell än här, med sitt rufsiga hår och marinblå ryggsäck.

.

Men allt hon kunde tänka på där hon satt bland vänliga leenden, var tomheten som rådde där hans hand borde vara.

-

Jag citerar från mitt eget ordkaos som bor i skallen just nu och kanske är det där bara en av många sidor men tänk om fingertopparna glömmer bort allt utom känslan av hårdplast? De sa att sömnen gör dig frisk igen men vem gillar tidiga mornar. Jag prövar ändå.

-

Rubriklåt (Saknad nu):

Family- Noah Gundersen

My hunger got appeased but I'm still a starver when it comes to being pleased

Söndag. Äntligen lite tystnad och ensamhet och kravlöshet. Fullspäckat liv i övrigt, men kanske är det bra. Tiden går fortare då. Utekväll i fredags och här är det andra lagar. Vi gick till en klubb som hette Wonderland och jag tänkte på vår gård. Ni ser frukten som ligger där på bordet? Den är stor som ett människohuvud men påminner om en apelsin. Mest påminner den mig om Alice in Wonderland. Jag har inte ens en konkret anledning, men så är det.

-

Annars? Jodå. Ständig saknad i blodsystemet men jag kan inte klaga på tillvaron här egentligen. IKEA igår, en svensk ö bland allt som är nytt. Hysteriskt som vanligt men nu har jag fler möbler som jag inte kan sätta upp utan verktyg som vi inte har. Spännande, det här. Mitt golv är lika överbelamrat som vanligt och en del saker ändras inte så lätt.

-

Rubriklåt (Älskar texten på denna låt, den får mig nästan att skratta trots tragiken.):

Dead man walking- Elin Ruth Sigvardsson

Snurra min jord igen

Hello folks! Torsdag och jag bloggar sällan nu. Ni vet, nya livet händer för fullt och man måste ju hänga med. Ny skola, nya ansikten, nya böcker, nya gator. Hur som haver, jag är fullständigt levande här på andra sidan civilisationen. Tänkte att kanske vill ni se vad jag bor i för nån byggnad egentligen. Eller nått. Eller tyckte jag bara att det var kul fota huset. Det ser så varmt ut på bilderna, men det är då fan inte. Jag. Fryser.

-

Rubriklåt:

Pärlor- Kent