Höst, kalla händer och sena kvällar. Bra musik och färgglada löv. Stickade sockar. Te. Det är något visst med årstiden, opålitlig och händelserik, uppochner. Allt och inget. Tunga ryggsäckar och huvud under mössa. Muminmuggar.

Kass bloggning på senare tid, nothing to apologize for men deppar ni för det kan ni ju alltid göra mig glad med kommentarer eller något. Och inte anonyma sådana. Det är lame.

Rubriklåt (detta band är egentligen mörkaste vinter och knastrande snö och buss men vad spelar det för roll.):
Hold on to what you believe - Mumford & Sons

Jag tycker om Converse. Samtidigt som jag hatar att alla har dom nuförtiden. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag fick mina första i 6:an och gick genom korridorerna. Kände mig coolast i världen. Jag var den enda i hela 6:an som hade såna skor. Ville aldrig ta av mig dom. Sen var jag tvungen till det ändå. Vi hade skoförbud. Skittöntigt. Jag förde krig mot detta. Jag förlorade. Jag började högstadiet, fick ha skor hela dagarna. Livet blev bättre.

Btw, Anonyma fina kommentarer är omoget. Ni vet att jag blir SÅHÄR nyfiken.

Rubriklåt (Mycket spännande och fräsigt band, började lyssna lite mer på det nu ikväll. Me like.):
Hooves- Bowerbird

Bloggar med svingamla bilder från arkivet för att ni inte ska gråta allt för mycket när jag inte bloggar. Höhö, skämt åsido. Jörgen sitter bredvid mig och pratar om tysk champange på minst sagt bruten tyska. Det låter otroligt mystiskt. Jag tycker att Common toadflax var ett fint namn på en växt. Engelskan har finare ord än svenskan. Twin flower var också fint. Och ja, vi har naturkunskap.

Rubriklåt (Ni vet att Serenades har släppt hela nya albumet nu va? Ni hittar det på spotify!):
Birds- Serenades

Skola, skola, skola. Gjorde en vacker lista just, en såkallad fästis, på mitt datorskrivbord. Den innehåller mina läxor denna vecka, so far. Tror ni den är kort eller? Nä, det är den inte. Huvva. Men än så länge är huvudet över ytan. Ikväll är det teater. Hamnmagasinet. Ljuspunkter.

Rubriklåt:
Light outside- Wakey!Wakey!

Blogginspirationen dog lite under helgen. Tog inga bilder. Alls. Hade dock en väldigt fullspäckad och rolig helg. Bio, presenter, pojkvän, frukost på säng, loppis, klasskväll, nattpromenad, one piece, bästa vän, kladdkaka, film, te... Bara några nyckelord sådär. Som beskriver på ett ungefär. Men ändå inte alls.

Rubriklåt (Hörde först en cover av denna låt men insåg att orginalet var så mycket bättre.):
Utan dina andetag- Kent

Jag saknar dig.

Se den. Nu. Inte sen, nu.

Se den och känn hur den tar tag i dig och vrider runt något. Se den och känn hur tårarna kommer utan förvarning. Se den och upplev hur musiken gör fysiskt ont.

Se den bara.

Se den och spendera sedan resten av dagen att lyssna på Ailu. Hjärtskärande. Äkta. AiluCrush.

Cilla turns.

Rubriklåt:
Turn the tide- AiluCrush

Tänkte att regnet kunde vara kul att fota, gömd under ett zebrarandigt paraply. Efter cirka 30 blöta sekunder tänkte jag inte det längre. Det resulterade i alla fall i tre bilder. Som om någon i Umeå ens vill se åt kalla regndroppar och hala cykelstyren just nu. Men ändå.

Rubriklåt (Tack Ronja för musiktipset, och för er som känner igen titeln så är detta en Green Day-cover, men som de icke-fan av Green day jag är så måste jag säga att detta är bättre än orginalet):
Basket case- Israel Nash Gripka

Det regnar. Massor. Jag gillar regn. Men inte när jag måste cykla i det. Inte när jag tappar kedjan i det. Inte när bilarna sprutar upp leriga regnkaskader över mig. Inte när jag tappar min mössa i en vattenpöl. Inte när det är kallt.

Here's a thought. Är det bara jag som tycker att musiken i hörlurarna kan påverka ens cykeltur magiskt mycket? (Magiskt är ett fint ord, förresten). Tänk er, det är höstsol, du cyklar. Om du har en glad låt i lurarna, känner du hur världen ler tillbaka oavsett tidigare humör, för att det är den sortens musik, den påverkar dig. Skulle det vara en sorgsen låt skulle du automatiskt cykla långsammare och tänkta dystrare tankar, sätta in det soliga vädret i en break-up scene i huvudet. Så gör jag i alla fall. Jag får aldrig lika mycket filmkänsla som när jag cyklar med hög musik. Det är det perfekta filmscenariot, för det kan spegla alla känslor, allt beroende på väder och musik.

Rubriklåt:
Sweet disposition- The temper trap

Höstsolen är vacker på min balkong. Även fast balkongen i sig har en helt ologiskt smal design som gör att ingen människa skulle göra något annat än att hänga tvätt på den, hur lång den än må vara.

Idag var det den officiella "Huvudbonadens dag" på Midgård. Det var charmigt att se hur faktiskt nästan hela skolan bar hattar av alla dess slag. Det var höga hattar, låga hattar, fula hattar, färgglada hattar, hattar med öron, mössor med tofs, svamphattar... You name it. Sen att självaste temadagens enda ljuspunkt var att jag äntligen fick min skoldator är en annan historia. Föreläsningar är överskattat.

Skjorta/blus- VILA, Hatt- H&M, Jeans- Cheap monday

Rubriklåt (Alltså, efter gårdagens idolshow är det inte konstigt att denna låt fortfarande sitter som klister på hjärnan):
Rolling in the deep- Adele

A flash of light in the darkness. Ett försök att fånga detta magiska kaos av ljuspunkter en kväll i Ningbo.
 


Magin är inte lika påtaglig i ett grått rum upplyst av kalla ljusrör. Vardagen är tillbaka. Oundvikligt.

Rubriklåt: (I mitt huvud spelar jag denna låt och studsar fram på gröna sommarängar.):
The junk of the heart (happy)- The kooks

Hemma i Umeå igen. Upplevt en ny sorts friluftsdag som för första gången i mitt liv kan arkiveras som rolig. Spelat instrument på Musikanten med glada människor. Cyklat i ösregn. Första teaterlektionen för i höst. Galna improvisationer. Fruktsallad, en bästa vän och Edward Scissorhands. Tim Burton och Johnny Depp vet vad de håller på med. Vilken film det där är alltså. Så sorglig. Så fin.

Blivit megasuperlycklig över att finna att The Kooks släppt ett nytt album. Och det är bra. Riktigt bra. Inte en dålig låt, och då har jag ändå bara lyssnat på skivan... 3 gånger idag. Just saying.

Rubriklåt:
Rosie- The Kooks

Efter en lång natt fylld med flygresor, obekväma sovställningar och lock för öronen befinner jag mig nu på svensk mark, i svensk tidzon. Kände mig inte ett dugg jetlaggad förrän efter middagen, då man redan vid halv åtta kände att Näämen om man skulle gå och lägga sig nu då?. Det gick ju inte för sig.

Har för övrigt spenderat dagen vandrandes på Stockholms gator i septembersolen, där jag och Amanda (www.aal.blogg.se) bland annat köpte dessa magiska Muffins på Muffinsfabriken. Ett väldigt charmigt café må jag säga. Muuuuums!

Rubrik (ett fint citat, en replik leverad sådär lagom nonchalant och ärligt. Ärligt på ett skådespelarvis, vilket gör det ännu mer perfekt.):
-You make sad look beautiful

Befinner mig på nytt hotell, i Shanghai. Om Ningbo var stort, så är denna stad gigantisk. Typ New York goes China. Shoppingkassarna börjar bli många, och imorgon ska vi till en känd marknad. Det ska bli trevligt. Kommer bli pank men lycklig. Annars börjar hemlängtan röra sig i kroppen, eller framför allt saknar jag alla fina människor!

Nog för att livet med drinkar i baren, häftiga fotoobjekt, tropisk värme och makabert stora shoppingcentrum också passar mig alldeles utmärkt. För att inte tala om dessa fina 5-stjärniga hotell. Det är en helt annan värld, men man vänjer sig enkelt vid livet i lyx.

Rubriklåt (Gosh, den här låten gör mig så glad.):
10/10- Paolo Nutini

Igår upplevde jag min första skolbussåktur i en gul, väldigt amerikansk, skolbuss. Kändes fräsigt. Den övre bilden visar min framtida skola, NBIS, och den har också sin charm.

Ska snart vandra iväg mot lunchrestaurangen, tar bara ett snabbt break på hotellet since det är så magiskt übervarmt här! Håller på att gå under av värmeslag. Tur att vattenflaskorna kostar 2 kronor och tuggummin 1.

Rubriklåt:
Didn't we almost have it all- Timo Räisänen

Vackra stadssiluetter, Ningbo by night, en lillebrors mjuka barnfötter, ett högt hotell och en gul taxibil. Det finns så mycket jag vill visa, berätta. Hur annorlunda det är. Hur man går med ett paraply för att skydda sig från en sol som gömmer sig bakom moln. Fula fasader som gömmer vackra insidor. Tusentals pappersfåglar i ett högt tak. Mat i alla färger. Sprutande fontäner och svårtolkad engelska. Kinesiska tecken med hemliga budskap. Fullmåne. Känslan av att bli behandlad som en prinsessa, folk som öppnar bildörrar och bugar sig var man än går. Leenden.

Något annat.

Rubriklåt:
Brothers on a hotelbed- Death Cab For Cutie

Alla i Kina kör moppe. Elmoppe. Överallt. Om ni föreställer er organiserat kaos... Och sen dubblar ni det. Då är ni inte ens i närheten av trafiken här. Helt galet. Inga regler. Men ändå balans på något vis. Och vadå hjälm? 4 pers på en moppe, en bäbis på styret eller grytvantar på händerna... Inget konstigt med det liksom.

Annars har jag hälsat på min framtida skola där lärarna faktiskt KAN prata engelska och skoluniformen är relativt jättefula. En tvåkronors bussresa och gott fika senare är jag tillbaka på hotellrummet en stund innan restaurangmiddagen ikväll. Life is good.

Rubriklåt (Och när vi ändå är inne på Disney, snälla lyssna på "En underbar sak med tigrar-Thomas Hellberg", bara jag som får brutala Nalle Puh-flash backs? Helt underbart.):
Människa- Pelle Ankarberg (Tarzan Soundtrack)

Tre månader med min älskling. 11/9. Kändes ju brutalt. Men fint ändå. Jag älskar dig. Och saknar dig redan.



Rubriklåt (It's our song, baby):
The heart of life- John Mayer

... Och ändå är det inte ens en bråkdel av allt jag redan hunnit fota. Efter tre flygresor på sammanlagt 13 timmar, en bilresa genom Kina på två timmar med en galen chafför och alldeles för lite sömn är vi äntligen på plats i Ningbo. Om jag skriver något mystiskt beror det på brutal sömnbrist. Hemma hos er är väl klockan inte ens lunch än, men här är den efter fem någon gång. Vi har spenderat dagen i en fin park och jag har fått ungefär alla fördomar jag hade om Kina besannade. Första bilden är från mitt och lillebrors hotellrum, chill utsikt osv. Trots ett grått dis ovan staden är det sinnesjukt varmt, rena rama tropiksommaren. Sweet.

Rubriklåt (Hörde denna låt på planet när jag satt i mörkret och såg på OTH, måste vara en av de finare låtar jag vet. Jag vet inte ens varför.):
Dance so good- Wakey!Wakey!