Part I
Januari - En enda lång hejdåkram, ett extra långt jullov och en hejdlös mängd flyttkartonger. Dagar i snö och kvällar i fönster, en långväga flytt och ett stopp på vägen för en vecka i Thailand. Ett hejdåparty med mer drama än någon kunnat ana, tio sköna dagar i värmen och sen låg jag plötsligt på ett hotellrum i Kina omringad av tio resväskor och ett nytt liv som väntade.
Februari - Och så blev det Februari och ett nytt hus, en ny skola och nya vänner uppenbarade sig. Johanna och Franziska fyllde år och dessa galna kalas var bara början på en hel rad av vilda helger jag fick uppleva på andra sidan jorden. Språkkaos och saknad i ett, jag visste nog inte alls vad jag skulle tycka och tänker jag tillbaka minns jag mest Februari som ett disigt moln av förvirring.
Mars - Med mars kom värmen och vårens första lediga eftermiddagar spenderade vi barbenta i parker nere vid älven med Pizza Hut-kartonger och skratt. Jag och lillebror tog ledigt en onsdag från vardagsdramatiken och åkte till Shanghai med mamma över dagen, för lite shopping och sightseeing. Solli styrde hemmafest i hans farbrors tomma lägenhet som hade fantastisk utsikt och marmorgolv, Kent släppte singeln 999 och vi hängde på Starbucks nästan varje dag.
Shut up and move with me, move with me, or get out of my face
Lite bilder från gårkvällen hos Karin, vi lagade fetagod veggomat och hade en väldans trevlig kväll. Carpar de sista dagarna av 2012, herregud. Måste göra en årsresumé sen känner jag, som alla andra och kanske mest för min egen skull. Det känns som igår vi firade in förra nyåret hos Karin och Ebba, stod under fyrverkeriernas sken och kysstes, gick sena promenader genom iskalla skogar och försökte hinna med allt på för kort tid. Allting har förändrats sen dess, och förändrats igen och igen och igen. Ingenting är som förr men kanske är det lika bra, och saknaden får vi väl bara lära oss att leva med. Det går ju inte att styra över, som du sa.
-
Rubriklåt:
Techno fan - The Wombats
I was not really sure enough how to feel, I pretend like you're not real
Woopwoop. Torsdag och blå himmel ute. Gårkvällen bjöd på en massa fint folk i mitt hus (varav vissa höll sig på fel sida kameralinsen), spontan pizzabakning och en hel del skratt. En fett trevlig kväll som hann bli både natt och morgon innan den var över, och precis såhär vill jag att resten av mitt lov också ska bli. Älska lov!!!!!
-
Idag ska jag spendera lite tid med lillebror, kläder ska inhandlas och The hobbit ska äntligen bli sedd. Det blir kult.
-
Rubriklåt:
What's the point - Johnossi
Growing up slowly
Bildbomb från dagarna i Vinliden. Familjemys, minusgrader och skoterkörning, fika på fika och en massa film. Bra juldagar, på det hela taget!
-
Nu är jag tillbaka i staden igen, ledig och glad. Två veckor jullovsledighet ligger framför fötterna, nyårsplanerna är äntligen spikade och inte ens vinterkylan känns särskilt jobbig just nu. Hej humörsvängningar och satan så det snöar.
-
Rubriklåt:
Viktoria - Maria Mena
Could anybody take me home, I feel leftover and alone
Juldagshej och ett försenat god jul! Har väl haft en mysig jul på många sätt med en rad fantastiska julklappar (som jag tänker nämna när jag är på ett kärleksfullare humör), en massa snö och en massa släkt. Har även haft min första (semi)vegetariska jul, vilket inte alls var någon utmaning för mig personligen. Dock är detta något som väcker många frågor hos min väldigt konservativa släkt. För min del tycker jag inte att det är så himla konstigt att välja att inte äta kött, särskilt inte i dagens samhälle, och förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt att acceptera att man gör olika val i livet. "Äter du inte kött?" "Nej, jag är vegetarian, som sagt." "Jaha, men vilt äter du väl?" "Nej, jag äter ju inte kött.". eller den klassiska: "MEN GUD VILKET GOTT LAMM! Emma, det här skulle du gilla!!! Är du säker på att du inte vill pröva?" "Nej tack, jag äter ju inte kött.". Att det ska vara så svårt att förstå, bara.
-
Just nu längtar jag tillbaks till stan, vill spela tvspel och handla på mellandagsrean. Ja, det vill jag. Snart är det nyår, taggar som fan.
-
Rubriklåt:
Hang me in the christmas tree - Laakso
Och när ljuset släcks så ska du va min
Bra insta-aktivitet de senaste dagarna alltså. Har ju glömt att nämna min nya post som ordförande i UCUR, UCUR:s framtid ligger i mina händer. Banne mig. Tur att jag har Karin vid min sida!
-
Nu är jag i Vinliden. Långt ifrån allt som heter cilivisation och julstress och myser med resten av famlijen. De ätbara sakerna tar aldrig slut, lacken bränner allas fingrar och lillebror har tomteluvan på. En välbehövd paus. Imorgon är det julafton, säger de, och det är som att tiden driver med mig.
-
Rubriklåt:
Krossa allt - Kent
What is simple in the moonlight, by the morning never is
Att det ska vara så svårt att få något väsenligt att fastna på bild. Detta representerar inte alls min gårdag/natt särskilt bra, kan jag lova. Hur som helst, efter en väldigt fin julavslutning och ett väldigt opassande, sexistiskt och heteronormsälskande tal av rektorn som lämnade de flesta eleverna med en inte så himla julig känsla i magen, gick vi äntligen på lov. Världen gick inte under men det hindrade inte oss från att ha en undergångsfest utan dess like, och bristen på bildbevis får helt enkelt skvallra om att jag hade det fenomenalt roligt. Klackarna i taket ba, och allt som kan hända i alla rum och hur fint det kan få vara.
-
Nu lördag och banne mig snart julafton, panikrimmar och slåss om inslagspappersrullarna med resten av familjen, för imorgon lämnar vi staden för en mer idyllisk jul på landet.
-
Rubriklåt (det här är en sån där låt jag kan få "cravings" efter ibland):
Lua - Bright Eyes
I should have built better walls
Försökte sortera mina bildmappar härom natten, och hittade svartvita godingar från forever ago. Den översta var faktiskt ganska prick ett år sedan tillbaka, lustigt nog, och det känns så väldigt längesen.
-
Slapp vara ensam ikväll och Marabou's kakor är ju att rekommendera till vilken onsdagskväll som helst, gärna ihop med snöhögsklättring, språkblandning och ostiga filmklassiker. Det känns som om jag redan fått lov och egentligen är det ju nästan så, bara formaliteter och roligheter och säkert en hejdans massa fika kvar. Dessutom klarades Mario äntligen ut idag så livet äger väl egentligen nu. Bara den där känslan som hänger sig fast någonstans i magen, den som har lagt sig som ett stort, kletigt plåster över hela kroppen och som trycker mig bakåt när jag minst anar det. Lite som en saknad, men ordlös och bara ivägen.
-
Rubriklåt:
I don't want love - The Antlers
Put some records on while I pour
Bilder från Julmys på hamnis i söndags. Fett mysigt ba. Julkänslor sätter in för fullt igen och idag måste jag verkligen ta tag i julstressen eller åtminstone ta mig upp ur sängen. Ikväll vill jag umgås med folk och dricka te och mysa, så kom och mys med mig någon, vi kan se nostalgiska julfilmer och skriva dåliga julklappsrim. Precis sådär som det borde vara.
-
Rubriklåt:
Baby It's cold Outside - Ella Fitzgerald & Louis Jordan
Måste vara luften hon andas
Höjden av lathet, minneskortet med riktiga bilder ligger en halv meter bort men jag pallante. Instabilden ovanför må verka sofistikerad och djup men det var bara en sekund av stillhet. Egentligen rullade jag runt på golvet i ett hav av lättnad. Proven och allt som hör till är över, över, över! Jag är fri som en fågel och snart är det jullov och ingenting känns jobbigt längre. Har megamycket saker att se fram emot, en massa julklappar att slå in och jamenvadfinnsdärensattklagapå? //Äckeloptimisten
-
P.S tagga undergången på fredag.
-
Rubriklåt:
Norrflicka - Väärt
Q/A
Jamen då kör vi, här kommer alla frågorna (och svaren) på en och samma gång. I fel ordning, men lev med det.
-
Hur vill du att nästa sommar ska bli?
Åh, nästa sommar ska bli bäst, är min plan. Jag vill åka på festivaler och bo i tält och somna under en bänk, skrika mig hes framför en scen och bli mosad mot ett stängsel. Jag vill åka utomlands och dansa tills solen går upp, bada naken i röda solnedgångar och träffa nya människor. Jag vill spendera soliga dagar i en grön park med vänner, mat och skvaller, köpa massvis med kaffe och bada fötterna i en iskall umeälv, tågluffa genom Europa och gå vilse i en främmande stad. Jag vill stanna i sängen mornar regnet slår mot fönstret och äta pannkaksfrukost under täcket med någon som ännu inte har ett namn, jag vill ta en spontanbuss till en annan del av Sverige och inte veta var det slutar, festa som vi aldrig festat förr och glömma bort allt som har med skola, allvar och framtiden att göra. Skulle utöver det gärna ha ett bra och trevligt och roligt och välbetalt sommarjobb, faktiskt.
-
Planer efter studenten?
Oj, ingen aning. Jag vill för mycket. Flytta, stanna, jobba, plugga. På lång sikt hade jag väl tänkt plugga vidare till något roligt någonstans långt härifrån någon gång. Men än känns det som en evighet tills dess.
-
Av vilken anledning flyttade din familj till kina och hur länge ska de bo där?
De flyttade på grund av min far och ett jobberbjudande han inte ville tacka nej till (plus spännande, äventyr, woopwoop osv) och som det ser ut nu är det väl inte helt spikat när de kommer hem!
-
Byt utseende med vem som helst i hela världen(för alltid? för en dag? VÄLJ SJÄLV UNDER HUR LÅNG TID)- Vem skulle du byta med och hur länge?
Hm... Alltså, jag tror inte jag skulle kunna säga en person som ba DEN vill jag se ut som förevigt, eftersom ingen är perfekt blabla, men dessa b-rudar är väldans fina:
-
Ditt bästa konsertminne genom tiderna?
Humdidum. Bon Iver är ju såattsäga det mest "betydande band" jag sett live, men det var nog ej bästa konserten rent live-mässigt. Bäst live-känslan var typ på Laakso+Krunegård för alla var lika nördigt kära i texterna och musiken som jag, men en av de roligaste, svettigaste och galnaste var Håkan Hellström på Umeå Open för nått år sen. Har så sinnessjukt många bra konsertminnen, ni anar ej!
-
vilket är det vackraste ordet du vet?
Det beror väl på om man syftar på innebörd eller liksom, hur det låter. Svårt att hitta något specifikt ord, tror mer på hela meningar. Eller om man har nått sånt där internt, kanske.
-
hur är din syn på livet?? alltså mening/syfte/utopi/whatever?
Life sucks, then you die. Nä, skoja. Tror ej på det där med mening och syfte riktigt, tror snarare på att göra det bästa utav det och sluta klaga så jävla mycket. Carpa, osv.
-
är katter najs eller??
OM de är!! Katter är fan life
-
Hur är det att gå IB och midgård egentligen? verkar ju bara va massa plugg hela tiden...
Det är som att långsamt, långsamt grillas över en öppen eld. Eller något mindre dramatiskt men lika drygt.
-
Är det sant att din storebror är bäst på alla sätt?
Tvek! Listan kan göras lång med argument som bevisar motsatsen:)))
-
Är det sant att din storebror lurade en massa asiater att han var spiderman när han var full?
Det är dessvärre sant. Är dock ganska säker på att han inte lurade särskilt många egentligen.
-
finns det nån speciell person du gillar lite extra??
Lol, föredrar att ej fundera för mycket över sånt där, enklast så! Ni vet, låt tankarna styra vad hjärtat känner, osvosv. Men ja, är singel och sånt va, om det är så du tänker, så call me maybe;););)
-
Skulle du hellre ge bort våran kruka till en behövande eller knyta fast en tepåse runt en av dina tänder och ha den där i en vecka?
Förlåt Mimmi, men krukan skulle få gå då alltså... Skulle slåss för mitt liv för att få behålla den först, dock!
-
Om din familj bor i Kina, var bor du nu? Och vilka består din familj, som bor i Kina, av?
Ah, China. Nej men jag bor faktiskt hos min farmor och hennes man för närvarande, och det fungerar rätt bra! De som bor i Kina är mina päron och lillebror. Har förvisso även en storebror, men han bor i Stockholm. Och en katt, som bor hos grannarna just nu. Det ni.
Blindsided
-
Alltså jaha, åkte till Konstnärsshoppen idag som sagt (tror jag att jag sa i alla fall) och nu producerar jag teckning på teckning. Synd att det ej är vad jag ska ha prov på imorgon, bara. Borde kirra en sån där scanner så bilderna ej blev så: suddiga, eller: överexponerade. Känner även att innan veckan är slut kommer jag ha en sån här teckning på alla jag känner och inte känner, så kul är det faktiskt. Tidsfördriv, osv.
-
Rubriklåt:
Blindsided - Bon Iver
Stäng ute verkligheten
I lördags bakade vi kakor hela dagen, jag, kusinerna, lillebror och farmor. Familjen börjar ju anlända nu, såhär över jul, några i taget. Ganska mysigt och kakor är banne mig farligt gott.
-
Nu måndag och ytterligare två prov gjorda. Skrivstilen gick åt alla skogar när pennan skulle hållas av en krossad hand, men det är väl smällar man får ta (åhnej, nu kommer ordvitsarna). Släpade sedan med mig cykeln ned på stan (när ska jag lära mig att Umeå är staden plogbilarna glömde?) och besökte konstnärsshoppen för första gången på väldigt, väldigt länge. Unnade mig själv tidig julklapp och ja, vi får väl se hur det går med plugget ikväll va.
-
Och förresten, jag hade nästan glömt, snart tar jag väl tag i den där frågestunden och svarar ordentligt, så se till att fråga på innan det är försent! HÄR, alltså.
-
Rubriklåt:
Jag ser dig - Kent
I'm scared you'll forget about me
Det slutar aldrig snöa i den här staden, och det kommer väl äta upp oss i maj, tänker jag med framtidsångest.
-
Nattliga tankar. Det bor röstminnen i mitt huvud, ord och fraser som fallit från någons läppar någon natt någon gång, som ekar kvar. Konstig känsla och om nu någon skulle fråga hur det känns, rent generellt sådär, så skulle jag svara att förvirrat, förvirrat känns det. Och det mest förvirrande av allt, är att jag troligtvis inte ens har något att vara förvirrad över, annat än min egen förvirring och vad den egentligen bottnar i. Kanske vill jag inte ens veta, och om så är fallet, ja, då står jag hellre kvar i mitt dimmiga moln av förvirring så länge jag kan.
-
Rubriklåt:
Edge of desire - John Mayer
Såhär nära får ingen vara
Söndagshej. De fina helgdagarna bara lastas på varandra i en härlig röra av förlorad tidsuppfattning, verketdans, nattbastu, kakbak, högläsning, fuldans, fantastiskt umgänge, trappsnubbel och så mycket mer därtill. Lite bilder från gårkvällen/natten på grubbe, har faktiskt alldeles nyss kämpat mig hem därifrån genom oplogade vägar ihop med en fastfrusen cykel. Trött men glad, och snart är det banne mig lov och då kan väl alla dygn få bli såhär?
-
Nu ska jag väcka mitt slutkörda medvetande med koffein och försöka lära mig något inför de fyra stundande proven vardagen väntar mig. Ikväll Julmys med UCUR på hamnis och kom bara, Umefolk, för det kommer bli: Mysigt.
-
Rubriklåt:
Dansa med mig - Linnea Henriksson
Och du står där och vet inte hur man gör
Började bläddra igenom mina bildmappar och ba "Nu ska jag hitta gamla bilder på tema". Valde tema Djur och hittade tre bilder. Alltså tre. Jag har miljarder med bildmappar på denna dator, kan ju tilläggas. Hur som helst, fåglarna fotade jag nedanför Eiffeltornet när jag var i Paris förra hösten, och ödlehelvetet landade på mitt huvud när jag satt och tog igen mig i skuggan av ett träd på en Thailändsk strand. Det senare var en ytterst obehaglig upplevelse.
-
Eftersom att hela mänskligheten tycks ha begravt sig under skolböckerna denna Lucia-kväll ökar min lust till att göra något drastiskt och spontant ännu mer. Dålig kombination. Har ett obehagligt lugn i mig gällande morgondagens prov som jag vet endast är en försvarsmekanism som sätts in för lugna nerverna som borde vara och dansa uppe på hustaken just nu. Hör av dig om du vill dansa tillsammans med dem, och mig, ikväll. Dansdansdans, imorgon är det fredag.
-
OCH HALLÅ, fråga på; HÄR NU, känner mig ju: lame annars.
-
Rubriklåt:
Vintern dör - Jacob Hellman
Turn down the light, turn down the bed, turn down these voices inside my head
L... Lycklig lucia på er. Lustig... Lustfylld... Glad? Hur som helst, hittills väldigt mysig dag. Sovmorgon, fabulöst luciatåg, överdrivet lång lunch som gjordes roligare med kafeteriaprat, julkortspyssel och oväntade ansikten. Julfika och musiktävlingar fick avsluta en mindre allvarlig skoldag och för en gångs skull är det resten av dagen som känns desto värre. Fokus, tack, kom igen.
-
För övrigt, fortsätt ställ frågor i frågestunden va, fåntrattar, HÄR alltså. Har fått alla möjliga mystiska och, av någon anledning, anonyma frågor so far, så liksom, keep it up, detta kan bli kult.
-
Rubriklåt:
I can't make you love me/Nick of time - Bon Iver
What did you say?
Hej mänskligheten. Happ, nu tar jag ett impulsivt beslut känner jag, och gör något jag medvetet undvikit under de fyra-fem år jag bloggat hittills. Men på senaste tiden har min statistik börjat klättra uppåt så smått vilket känns väldigt kul och fruktansvärt läskigt på samma gång. Hur som helst, med fler läsare uppstår även fler frågor, och när de väl trillar in vet jag ej hur jag ska svara på bästa sätt. Därför kör jag nu på en klassiker: Frågestund!
Woopwoop, detta får nu bära eller brista, får jag bara tre frågor får jag väl leva med det men jag vet ju att ni finns där ute så liksom, fråga på ba, så svarar jag i ett inlägg framöver! Kom igen, det blir kult. Usch, det här är ju sjukaste prestigegrejen någonsin egentligen, tänk vad man utsätter sig för.
-
Rubriklåt:
Mavericks - Johnossi
Everytime she closed her eyes
Hjälp. Hittade min gamla youtube-kanal igårkväll. Bland många mindre stolta stunder i livet fångade på rörlig film hittade jag även något jag klippte ihop när jag var i Thailand i början på detta år. Som alltid när man ser saker man gjort förr ser man hundra saker man kunde gjort bättre nu, men nostalgi, nostalgi, nostalgi. Tänk vad lite jag visste då, när jag satt på en vit strand med för många väskor och bara kunde förställa mig hur livet på andra sidan jorden skulle bli.
-
Dessa december-mornar har det varit lättare än på länge att stiga upp om mornarna. Frukost i sängen framför en julkalender de allra flesta i min generation har en stark koppling till och snöflingor som faller tätt utanför fönstret. Jag klagar ej.
-
Rubriklåt:
Paradise- Coldplay
Samma nätter väntar alla
"Natttankar och skrämselkänslor och korridorsmöten och förvirring. Förvridning. En tanke som vänder sig, en nacke som vrider sig. Ensamnätter och tangentviskningar, högtalartystnad och minnesbanken som spelar upp samma bilder om och om igen. Hjärnbarken, ledningarna, trådarna, cellerna. Vad är det som styr egentligen, vad är det som sitter fel och envisas med att köra mot alla stup fastän hjärnan skriker, Stanna, vänd om! Magen väntar på ånger men hjärtat vill ha mer."
-
Så blir det när fingrarna tar över och klockan slår natt. Sitter och skriver och de frågar vad blir det för något och jag svarar måste det bli något för att finnas? Tänk om man fick skriva jämt. En dag, en dag ska det bli så, då ska jag leva på ord och vara lycklig jämt.
-
Rubriklåt:
Samma nätter väntar alla - Markus Krunegård
We're just shadows in the alley
Jaha. Sitter på exakt samma stol som igår (när dessa bilder togs), ser på exakt samma människor som går förbi, läser exakt samma böcker, får exakt lika ont i huvudet. Om en vecka är det över, då har jag gjort bort alla helvetesprov. Sex prov på tre dagar är ju ej vad man är van vid efter tio år av svenskt skolsystem. Klagan.
-
Broder Daniel i högtalarna så jag får känna mig äkta djup när jag sitter och stirrar ut genom rutan med en ångestfylld blick och en ständigt frustrerad hand genom en allt rufsigare frisyr. Ge mig lite tid, någon, jag vill ha tid för allt, och jag vill ha allt nu. Mest av allt vill jag ha tid för ett spontanbesök från vemsomhelst och tid att bjuda på kaffe.
-
Rubriklåt:
Shoreline - Broder Daniel
I'll break the wasted space
Lite instabilder från de senaste dagarna. Om ni vill ha frekventare uppdatering från mitt liv, så hittar ni mig där under @emmabjornwall.
-
Idag är det tisdag och arton minusgrader. Gjorde en bra sak imorse: Blåbärssmoothie, och en dålig sak: Cyklade till skolan i strumpbyxor. Ångrade detta efter en minut och cyklade sedan på rekordfart genom kylan. Överlevde och allt, mot förmodan.
-
Rubriklåt:
The moon - The swell season
Hårt mot hårt mot ensamheten
Alltså hah. Tog fram kameran som en kreativ ursäkt för att slippa undan lite måsten, och tänkte "Nu ska jag fota ur lite olika vinkar så det blir litte kult för en gångs skull". Synd bara att alla bilderna blev ur exakt samma vinkel ändå, mer eller mindre. Esteten, va.
-
Trorf för övrigt aldrig jag varit så konstant stressad över skolarbete som jag är i dessa dagar. Har aldrig heller varit så ambitiös som nu. Eller så pressad. Anstränger mig till max, och pluggar från att jag vaknar tills jag stupar i säng. Det enda jag saknar är lite motivation, eller kanske bara lite intresse för det jag tvingar in i hjärnbarken. Om bara inte dessa cyberrymdiska distraktioner fanns skulle det kanske gå ännu bättre.
-
Rubriklåt:
Ensamheten - Kent
And I see the lustre in your eyes
Okej, sista bilden från helgen. Baxade den från Karins blogg, för den var fin och glad och vintrig. I dessa dagar kommer jag inte alls på varför jag inte tycker om vinter och snö, när den faller sådär romantiskt under gatlyktssken och ljusar upp hela världen med sin fluffiga närvaro.
-
Idag måndag och sömnbristen är så överväldigande att man nästan kan ta på den. Jag vill helst bara bo i en säng förevigt och spendera dagen med för stora temuggar, fina vänner och en jävla massa kakor. Men det kan man ju fortsätta drömma om, va.
-
Rubriklåt (blir liksom aldrig trött på denna låt):
Lustre - Ed Harcourt
We wrote stuff on a paper, you wrote stuff on a fucking hill
Kan ju säga att denna har gått på repeat lite för många gånger de senaste dagarna (och nätterna) på min dator, men det förtjänar den för den är ju så sjukligt catchy! Liv1 självt.
With the wild wolves around you
God eftermiddag. Landat i sängen till slut, efter en helt fantastisk fin och händelserik helg. Det var längesen jag skrattade så mycket och genuint som jag gjort de senaste dygnen! Har lust att bli alldeles nostalgisk och ostig och mala på om hur underbara vissa människor i min närhet är men även om det är massor med sant känns det lite väl sentimentalt, så vi lämnar det. Bilderna är förövrigt från en snöig gårdag, när vi tog en eftermiddagsfika på stan. Gårkvällen rullade sedan på i goda vänners lag upp och ner och överallt. Fuldans och främlingar, bussar och nattmat, promenader och internskämt, Bon Iver och tända ljus. Barabäst.
Nu är det tänkt att jag ska dedikera resten av kvällen till skolböckerna, det känns ju cirka noll roligt. Och om en skolvecka kommer kinamamma och kinabror hem, och om två skolveckor är det lov. Det ni. Det blir kult.
-
Rubriklåt:
The wolves (Act I and II) - Bon Iver
Med skygglapparna på in i framtiden, den ständiga rädslan att bli påkommen
Åh, fantastiska helgliv. Fredagen började på en buss till Ersboda, och slutade långt senare i en lägenhet på Tomtebo. Vaknade imorse i en hög med fina människor och hittade min mössa på balkongen. Vattenpipa, tända ljus, Snurra flaskan (på mobilen, så som vi gör i dessa högteknologiska dagar) och konversationer bortom all logik. Nätternas mörker låter oss rymma över gränslandet för att våga göra det vi känner för. Live like there's no tomorrow, they said, and so we did.
-
Snart middag och sedan kör vi igen, jag blir aldrig trött på sällskap nu för tiden. Det är så fruktansvärt mycket roligare med helg än vardag, dansa pausa och se på mig nu, vad tycker du?
-
Rubriklåt:
Hjälp - Markus Krunegård
When everyone else is more comfortable remaining voiceless
Så, i brist på bilder och annat. Jag vet att det är tänkt att man ska "varna känsliga tittare" för såna här videos, men är det kanske inte just de känsliga som borde titta? De som har lätt att bli berörda, kanske är de som också lättast påverkas. Själv kan jag ju erkänna att tårarna rann. Det här är naturligtvis ett extremt exempel, men det finns så sinnessjukt många argument till varför det är värt att vara vegan, vegetarian eller bara fundera lite extra vid köttdisken. Om du, som jag, inte har makten att bestämma själv vad som serveras på middagsbordet varje dag, så på skolan! På jobbet! Till frukosten! När du lagar mat/handlar själv! Många, framför allt i de äldre generationerna, påstår gärna att det inte går att få i sig allt kroppen behöver utan kött. Här till exempel, kan du hitta rätt tydliga bevis på att det är rent skitsnack.
Även om det finns folk där ute som inte har det minsta lilla till övers för djurens rätt, kanske de åtminstone borde börja bekymra sig över planeten vi alla är så beroende av (här kan ni hitta en fantastiskt vacker och stark dokumentär om global uppvärmning förresten). Köttindustrin är ett av de största miljöhoten i dagens samhälle, massproduktionen och transporterna är bortom alla gränser. Självklart, du kan sitta och tänka saker som "Den här grisen är ju redan död", eller "Jamen tänk på alla som åker till Thailand varje år, flygtransporter av lyxskäl är faktiskt minst lika illa!", men kommer det resonemanget göra skillnad? Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Jag är långt ifrån perfekt, jag lämnar lampor på i badrummet, flyger flera gånger per år, har ätit kött större delen av mitt liv (och håller mig just nu till kött jag vet exakt var det kommer ifrån tills vidare) och är helt värdelös på sopsortering. Men jag blir så frustrerad på alla de som inte ens har förmågan att förstå värdet i att bry sig. Som vägrar ta in i sin lilla, lilla världsbild att om alla levde som vi gör i till exempel Sverige skulle vi behöva tre jordklot. De som bestämt sig för att tro att alla djur blir lika rättvist behandlade som på pappas brorsas flickväns bondgård i byn där du växte upp och så. Vakna upp för fan, människosläktet, det är ju vi som har ställt till det, så det är vi som får röja upp. Det är ju vi, inga andra, som blir lidande, så varför skulle vi inte bry oss?
Även om det finns folk där ute som inte har det minsta lilla till övers för djurens rätt, kanske de åtminstone borde börja bekymra sig över planeten vi alla är så beroende av (här kan ni hitta en fantastiskt vacker och stark dokumentär om global uppvärmning förresten). Köttindustrin är ett av de största miljöhoten i dagens samhälle, massproduktionen och transporterna är bortom alla gränser. Självklart, du kan sitta och tänka saker som "Den här grisen är ju redan död", eller "Jamen tänk på alla som åker till Thailand varje år, flygtransporter av lyxskäl är faktiskt minst lika illa!", men kommer det resonemanget göra skillnad? Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Jag är långt ifrån perfekt, jag lämnar lampor på i badrummet, flyger flera gånger per år, har ätit kött större delen av mitt liv (och håller mig just nu till kött jag vet exakt var det kommer ifrån tills vidare) och är helt värdelös på sopsortering. Men jag blir så frustrerad på alla de som inte ens har förmågan att förstå värdet i att bry sig. Som vägrar ta in i sin lilla, lilla världsbild att om alla levde som vi gör i till exempel Sverige skulle vi behöva tre jordklot. De som bestämt sig för att tro att alla djur blir lika rättvist behandlade som på pappas brorsas flickväns bondgård i byn där du växte upp och så. Vakna upp för fan, människosläktet, det är ju vi som har ställt till det, så det är vi som får röja upp. Det är ju vi, inga andra, som blir lidande, så varför skulle vi inte bry oss?
-
Rubriklåt:
Same love - Macklemore and Ryan Lewis
I wish I could believe in something bigger
Alltså vem behöver systemkamera ens. Lekte med mobilens fenomenala färdigheter och trollade fram något Twilight-likt, nu när de så passande gav bort röda äpplen i matsalen och allt. Äter frukt för jämnan nu, mest hela tiden och minst två per dag. Gott ju. Och vet ni? Om tio månader prick fyller jag arton. DÅBLIRJAGSTOR.
-
Hemma och middagsmätt efter en lång men bra dag, plugg och långa raster, julklappsshopping (fast mest till mig själv) och möte. All ansvarskänsla och viktighetsanda som ligger över lysrörsupplysta konferansrum får mig att längta efter ett viktigare liv där det man gör påverkar annat än ens egna betyg. Jag vill göra skillnad.
-
Rubriklåt:
Heavy storm - First Aid Kid
In the forest I made my home, lay down on hard and ancient stone
En väldigt liten bit av mitt rum men ganska mysig. Jag har inget bättre sätt att förvara allt det där pennan producerar så varför inte på väggen. Nu såhär i juletider gör jag vad jag kan för att öka mysfaktorn med alla procent i rummet jag spenderar så mycket tid i. Tända ljus och fina CD-skivor, julpyntade krukväxter och antika skyltar. Det bästa med att sedan en dag skaffa en egen lya ska bli inredningen. Tänk att låta hemmets alla vrår och inte bara sovrummet få avspegla ens egen personlighet och ingen annans. TAGGADET.
-
Rubriklåt:
And if my heart should somehow stop - James Vincent McMorrow
I hope that no one ever leaves, 'cause I don't wanna be alone with me
Jag tog den här bilden för cirka en timme sedan, på min promenad till matsalen. Jag vet inte ens om solen går upp eller ner men det är bara på lunchen den skymtar där bakom träden i alla fall.
-
Lunchrast och en fullproppad kafeteria. Jag låter allas samtal runt omkring få bli musiken som spelas i öronen. Det är inte klokt vad konstiga saker man får höra, om man lyssnar lite mer noggrant. Taget från ingenstans, utan alla de där små trådarna av historia som binder ihop ett nät av förståelse för de inblandade, framstår de allra flesta som ganska skumma och vrickade fåglar. Deras ord roar även den utomstående, men säkerligen på ett helt annat sätt än vad de avsetts för. Det finns inga omständigheter då jag snappar upp något i sorlet och inte tänker att man själv borde passa orden bättre. Men en del reflektioner får aldrig fäste i handlingens starka vilja, och så fortsätter vi på samma sätt som alltid förut.
-
Rubriklåt:
Here comes the anxiety - The Wombats
White lips, pale face, breathing in snowflakes
Godkväll. Jag rymde från skolböckerna ikväll, och tog en buss i den iskalla natten till fel sida älven, tills jag inte kunde gatunamnen längre. Massa te, prat och trevligheter och precis sånt man behöver för att göra veckorna lite lättare att uthärda.
-
Imorse när jag cyklade genom höga snövallar och över knöliga isbanor, såg jag en man och hans dotter framför mig på vägen. Flickan var max fem år gammal, och mannen var stressad i kostym och cykelhjälm. Flickan kämpade genom snön med sin lilla cykel och föll gång på gång. Hennes pappa gormade och skrek, "Jag kommer försent om du inte skyndar dig!". Genom mina hörlurar hörde jag en svag flickröst som pep "Men pappa, jag kan inte cykla här, det gör ont när jag faller...", varpå pappan irriterad klev av sin egen cykel, gick tillbaka med frustrerade steg, lyfte flickans cykel i ena handen och flickan själv i den andra, ställde henne på fötterna och sa åt henne att börja springa. Under tiden låste han fast hennes cykel i en stolpe. Jag cyklade om den lilla flickan där hon tultade fram efter bästa förmåga, klumpig i stora vinterskor och bylsig overall, i snö som räckte henne till knäna. Bakom henne kom pappan ifatt på hans stora cykel, arg som ett bi över sin dotters oförmåga att cykla. Vissa människor borde inte få bli föräldrar.
-
Rubriklåt:
The A team - Ed Sheeran
And if you're in love, then you are the lucky one, 'Cause most of us are bitter over someone
God eftermiddag. Jag och hon den där bredvid mig försökte ta ett par användbara bilder för en tidningsartikel tidigare idag. Det gick: Sådär. Det går aldrig så mycket folk på vår skola som när man vill ha en korridor för sig själv. Man har aldrig så kameraovana vänner som när man faktiskt behöver hjälp att hålla i kameran. Men ett par bilder, det fick vi till slut!
-
Hur som, äntligen hemma genom oplogade vägar på en vinglig cykel, hinkar kaffe och nu ska matteboken öppnas och besegras. Ni skulle bara veta vilken flitig elev jag är dessa dagar. Eller försöker vara, åtminstone! Koffein och ekvationer, fruktsocker och diagram. Om tre veckor minus en dag är det julafton.
-
Rubriklåt:
Youth - Daughter
Jag kan inte dansa så fint som du
Sitter och tittar på bilder från Thailandsresan i vintras. Förra året blev det bara ett par veckor av snö och riktig vinter innan vi flydde landet för ett soligt Thailand och sen ett vårigt Kina. På många sätt var det ganska lagom, även om snowboardbristen var stor och det var ont om snöskotrar. Skulle inte tacka nej liksom, om någon tog med mig på en utlandstripp i... Ska vi säga Januari kanske? Fint, då kör vi på det.
-
Det är sinnessjukt hur ofta jag pratar om vädret på den här bloggen. Det finns annat i mitt liv än väder. Just nu, till exempel, skolbänk och mandarinhysteri och ingen lärare så långt ögat når. Mystik och praso-elever överallt. Imorse myspys med frukost framför julkalendern och det bästa med nya Greveholm är den gamla musiken, dialekterna och att spökena är samma som förr. Nittiotalets generation och en jävla massa nostalgi.
-
Rubriklåt:
Fuldans - Fulkultur
I've got 99 problems
#swagyoloswag.
-
Zup. Mina fötter är iskalla och halsen gör ont, men nu har vi klarat av sången och det gick över förväntan. Bra publik, gratis fika i mängder och svarta klänningar. Snart rullar vi mot Umeå igen och herregud är det redan söndagkväll och varför ens.
-
Första advent är det också och tusen juleljus i alla dessa fönster. December är en konstig månad, människorna börjar sakta ta sig ur november-deprissionerna men samtidigt kryper julkänslor fram i alla dess former, stress och kärlek och måsten och myspys i en enda stor hög. Jullov skulle sitta fint och alla dessa slutprov som ligger närmare i tiden lockar faktiskt inte alls. Kom, gå i ide med mig.
-
Rubriklåt:
Soundtrack 2 my life - Kid Cudi
Allting blir så klart på natten, som ett kolfiltrerat vatten
Yo. Söndag idag och ännu ett vinterlandsuppvaknande. Idag sjunger vi upp för fullt bland locktänger och klädbyten, för kvällens julframträdande. Min nervositet brukar tyvärr inte infinna sig förrän jag faktiskt står på scen, till skillnad från alla de som klarar av nerv-processen innan. Men mest ska det bli roligt, särskilt som det brukar vara väldigt tacksam publik här uppe!
-
"Allting blir så klart på natten, som ett kolfiltrerat vatten, skiner klart. All förvirring och förnedring får nån märklig form av mening, det blir uppenbart. Allting blir så klart på natten, som ett kolfiltrerat vatten, skiner klart. Du är en tanke så förförande, samtidigt förgörande, men underbart." Alltså lyssna på FULKULTUR, så feta texter och vi hittar bäst musik på natten.
-
Rubriklåt:
Gasmoln - Fulkultur
Getting the cool with the happy
Godkväll världen! Första december och hej mitt vinterland, jag och Mimmi vaknade upp imorse till en dag fylld med snötyngda björkgrenar, ljusstöpning, fantastisk mat, trevligt sällskap, kreativitet och läskiga kyrkänglar. Bättre början på december får man leta efter, Vinliden och landsbygden när den är som bäst. Matkoma utan dess like nu och den där sköna tröttheten som inte har med stress och sömnbrist att göra utan bara ren och skär avslappning. Njuter.
-
Rubriklåt:
Clash - Caravan Palace
