För det blir så ibland, jag vet

 

Hallå omvärlden. Ikväll sitter jag med fötterna uppdragna i Karins (hon den där på bilden) säng och omringas av bra musik, tända ljus, god mat och skitsnack. Det är nästan som att helgen redan börjat när man unnar sig både efterrätt, trevligt sällskap och läxfria kvällar trots att det ännu är torsdag. Life on a pinne, ba. 

-

Rubriklåt: 

Kärlek vid sista ögonkastet - Maskinen

Tell me something I don't know, tell me something I care about

 

Heja onsdag, friskt humör, snart är du och snöstormen och januari slut. Lyssnar omväxlande på Joy division och "Luckiest girl" med Vinsten (som har gått på repeat sen jag vaknade ungefär). Nånstans långt där inne bubblar kreativiteten åter och vänsterarmen fick bli offer i brist på närliggande papper. Kanske var jag egentligen född högerhänt, för ibland känns det helt naturligt att lägga pennan i fel hand. Vill revoltera och dansa och måla stjärnhimlar i taket, men det slutar på något vis ändå alldeles för enkelt i absolut ingenting. Kom igen livet, överraska mig då.

-

Rubriklåt:

Luckiest girl - Vinsten 

'Cause we're only human

Jag vill skriva något vettigt om vad vi håller på med i skolan nu, få utlopp för upprorskänslor, men det blir lätt klyschigt. Jag vill skriva om ämnet Global Politics, om flyktingläger och livssituationer så långt borta från vår egen bekväma verklighet att det inte ens går att föreställa sig. Vi har fått titta på en Australiensisk reality-show från 2011, "Go back to where you came from" (rekommenderas starkt!!), som följt sex aussies genom alla olika stadier och helveten som krigsdrabbade, fattiga U-landsfamiljer går igenom för att överleva. För att klara sig. "Every day, we pray to God. Just give us tomorrow, we say. Not a month, not even a week, just give us tomorrow to live."

 

Det är så brutalt enkelt att ta livet vi har här för givet, att klaga över skoskav och äcklig skolmat. Att inte fundera eller reflektera eller ens ta till sig, för det är svårt att ta till sig, skillnaden. Hur många som skulle göra vad som helst för att ens ha det hälften så bra som oss. Visst, vi har alla hört det hundra miljoner gånger, "Tänk på barnen i Afrika". Uttjatat. Visst. Men när jag ser sånt här, när vi diskuterar sånt här, när vi lär oss lite mer. När vi också får "pröva på" att vara flyktingar, även om det bara är på lek. Då vill jag också göra något mer. Jag vill också kunna hjälpa till, bara för att jag kan och för att det behövs så mycket mer än man ens kan föreställa sig. Blir så arg och frustrerad över dessa orättvisor, gah. 

 

 

 Rubriklåt: 

Only human - Jason Mraz

I'll start a revolution from my bed

 

Fint klotter i en tunnel här i staden, via min instagram. Krunegårds visdomsord. 

-

Idag är det tisdag och tiden släpar sig fram. Igår somnade jag åtta på kvällen av ren mental utmattning. Ute är det nästan nollgradigt nu och blötsnön står mig upp till skoskaften. Till lunch är det Grekisk pasta och vi ifrågasätter hur grekisk den egentligen kommer att vara. Jag känner mig brutalt uttråkad och seg, jäkla vinter och skit.

-

 "En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer.Visarna på klockorna går bakåt här, jag skakar om kalendern. Kyss mig så att nånting händer, slå mig så nånting blöder. Elda upp mitt hus, gör det ikväll, så det finns nåt som glöder."

-

Rubriklåt: 

Don't look back in anger - Oasis

Come talk to me

 

Söndag. Storstädat, gjort läxorna och duschat. Det gick förvånandsvärt snabbt och vet inte alls vad jag ska lägga energi på nu. Huset ekar ovanligt tomt, datorns omisskännliga surrande överröstar musiken och den sista kakan är förtärd. Smått uttråkad kanske, sådär som det brukar bli när det roliga tar slut och vardagen närmar sig igen. 

-

Kan ju roa mig, och er andra, med att lista ett par bra serier jag underhåller mig med just nu: 

- Skins 

- Suburgatory 

- New Girl

- True blood

 .

Och inte minst, tipsa om livets finaste film ungefär: The perks of being a wallflower. Ni måste se den, så är det bara. 

 

 

Rubriklåt: 

Come talk to me - Bon Iver

All I know is that you're so nice

 

 

Kaotiskt dåliga bilder och ett ISO bortom alla gränser för vad som är ok. Men brus är ju också mysigt, typ. Långhelg och huset till eget förfogande. Kakbak mitt i natten med en pojke bakom plåten, långa mornar i sängen med soppkastruller och barfotafötter, sen fredagskväll med allt från liveband och fuldans och underground till skräckfilmsnatt och gungande taklampor. Jag ser absolut ingen poäng med att denna helg någonsin ska ta slut, faktiskt. Finns liksom ingenting jag hellre skulle göra än ha det precis såhär. 

-

 

Signar ut med en instabild från igår, man kan ju inte bryta en ofrivillig tradition ju. 

-

Rubriklåt: 

Nicest thing - Kate Nash

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå, jag vill hinna säga allting innan jag ska gå

 

 

Detaljer, detaljer. Jag börjar tycka om mitt rum och mer och mer. Det må vara mindre till ytan än de rum jag tidigare bott i, men det är mysigt och ombonat och ganska mycket jag. För första gången känner jag att jag på något vis lyckats med att återspegla mig själv i väggarna som omger mig, utan att det blir alldeles för kaosartat och obegripligt. Nog för att jag är ganska kaosartad och obehgriplig också ibland, om jag ska vara insiktsfull. Och självinsikt är ju bra, har jag hört dem säga. 

-

Dagen i övrigt har bestått av sol, lektioner som passerade obemärkt förbi, Stations-fika med en viktig vän och en salig blandning av Mando Diao och Veronica Maggio i hörlurarna. 

-

Rubriklåt: 

Snälla bli min - Veronica Maggio

Ge mig en chans till, jag kan

 

 

 

 

Sådär ungefär, ser det ut på bild i alla fall. Typ nästan så i verkligheten också, men ni vet hur svårt det är att fånga färg på bild. Busigt värre. 

-

Hur kan det bara vara tisdag och den här dagen har varit så brutalt lång och proppfull att det inte är klokt egentligen. Ska sova som ett barn och njuta av morgondagens sovmorgon, så som andra sover klockan halv nio på kvällen. 

-

Rubriklåt: 

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp - Markus Krunegård

Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig va med om det

 

Är inne i en sån där Håkan Hellström-period igen, vilket känns väldigt passande när nyhetsbladen viskar om en kommande skiva av guden från götet längre fram i vår. Hallelujah! Musikfanatikern inom mig hoppar av glädje. 

-

Annars? Tisdag nu. Igår bytte jag hårfärg och bilder på detta kommer säkert så fort jag har tid att hålla i en annan kamera än mobilen. Är rätt nöjd när allt kommer omkring. Förändring, förändring, förvirring. 

-

Rubriklåt: 

Kom igen Lena! - Håkan Hellström

Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig

 

Söndag. Vaknade till solskensmorgon i en annan del av staden. Vantar och halsdukar är det första som försvinner i ett hav av jackor på fest, så barhänt cyklade jag hem till våffelfika och övningskörning i skymningsljus. Carpar, osv.

-

Nu är det kväll igen och Håkan Hellström är det enda som hindrar tystnaden från att breda ut sig i mitt tomma och välstädade rum. Försöker fästa koncentrationen i skolböcker och framtidsplaner, men det slutar mest ändå med armklotter, cirkeltankar och överanalyseringar. 

-

Rubriklåt: 

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger - Håkan Hellström

Talking loud, not saying much

 

Såhär påstår instagram att jag ser ut ikväll, lördag. Degardag och chipsfingrar, men nu äntligen duschad och peppad igen. Dansvänlig helg. En bra fredag igår, trots försovningar och sorgliga filmer. Två fester efter varandra och sedan springa hem i nattkyla och ryggsäck. Det finns så mycket fint folk i den här staden, så många dr. Martens att ta fel mellan och så många nya namn att lära sig. Så många soffor att spilla i, låtar att dansa till och popcorn att poppa. Fan vilken fin fredag egentligen. Glad.

-

Känner mig ej som en cool människa när jag lyssnar på David Guetta men fuck it. 

-

Rubriklåt: 

Titanium feat. Sia - David Guetta

More wasted time, it was all that I got

 

 

Lite sådär känner jag kring mitt program just nu. Vill skriva en SÅHÄR lång utläggning om varför IB är sämst, men jag orkar inte ens. Orkar ej. Sammanfattning: Det spelar tydligen ingen roll hur mycket vi försöker, det kommer ändå gå åt fanders i slutändan. TACK FÖR INFON SLUT PÅ INFON.  

-

Blä.

-

Rubriklåt: 

Wait a minute - The Hives

Måste tänka framåt, måste tänka stort

 

Hah, bläddrade långt, långt bak i arkivet. Sådär såg jag ut för två år sedan, iförd någon annans kavaj i en källare jag nog aldrig kommer att besöka igen. För två år sedan, när jag fortfarande gick på högstadiet och hade ett helt annat liv än nu. För två år sedan, då livet knappt ens börjat på riktigt och jag fortfarande bara kunde drömma om var jag skulle stå idag. Inte trodde jag heller att jag idag skulle ha ett extrajobb i samma korridorer där jag då släpade runt mina trötta fötter dag ut och dag in. MEN så är fallet, och idag hade jag första dagen på jobbet. Känns: FETT BRA. Njuter av gratis O'boy, kära återseenden och (även om det tar emot att erkänna) lärarrum och vuxenpoäng. Pengar rullar in som de ska nu, kompis, det går bra nu. 

-

Rubriklåt: 

Svarta linjer - Kent

Här kommer lyckan för hundar som oss

 

Stal, som den tjuv jag är, en bild från Félice instagram. Mest för att den är så mysig och symboliserar många av mina lovmornar väldigt bra. Och dessutom för att jag känner mig fett mysig och framför allt GLAD just nu! (Och sen lite för att den där tröjan äger och jag önskar att det vore min).

 

Hur som helst, mest är jag är glad för att 1. Jag fick ett telefonsamtal idag som talade om att imorgon blir jag en arbetande kvinna! Jobb = Cash = En bättre framtid. Typ. Och 2. Jag lagade livets goaste veggomiddag, som såg ut lite såhär enligt min instagram (HÄR hittar ni receptet på ett ungefär) : 

 

Och 3. För att min förkylning äntligen är borta och jag orkade träna ikväll för första gången på lite för länge. 

 

Hallelujah! Det är lite läskigt när saker går som på räls, det känns som att det när som helst kan spåra ur. MEN så länge det glider på så tänker jag carpa life. 

-

Rubriklåt: 

Här kommer lyckan för hundar som oss - Håkan Hellström

As you walk on by

 

-

Tihi, har äntligen lärt mig hur man lägger in gif:ar på bloggy. Känns bra. Viftar på tårna. Solen skiner för tredje dagen på rad och om en halvtimme slutar skolan. Kirrade gratis te och slipper således frysa om själen. Googlar vegetariska vardagsrecept och tänker onda tankar om skolmaten, planerar ytterligare en kväll med böcker som ska läsas ut och klagar egentligen inte alls på tillvaron. Det bästa med tiden är att den går framåt nu, mot ljusare tider, lediga helger och spontana äventyr. Jag menar, 14 Januari idag, fan snart sommar väl. 

-

Rubriklåt: 

Dont you (forget about me) - Simple Minds

 

I'll find somebody

 

Godafton, småtomtar. Söndag idag, jag och Karin trotsade de 23 minusgraderna som härjade kring Middagsberget och gav oss ut på årets premiäråk. Varm choklad, frusna kinder och solskenshimmel gav plötsligt lite mer mening till vintern, och det är inte klokt vad kul det är att vara tillbaka på brädan. 

-

Annars, haft en finfin helg som tyvärr lider mot sitt slut. Nu ska jag se The breakfast club och dricka te, för att liksom understryka söndagskvällen och dess existens lite extra. 

-

Rubriklåt: 

All I want - Kodaline

But it's hard to form a good opinion if you're gonna look at me that way

 

Tre stört irrelevanta, blandade och svartvitgröna bilder från lovet. Vill fota färgglatt men det är svårt i ett vintermörker där inte ens ISO:t räcker till. 

-

Lång dag. Bra avslut iallafall, med peppat möte och mysmiddag på Ersboda. Fick sällskap i väntan på bussen av en kelsjuk, lurvig katt som envisades med att sitta i mitt knä och bli klappad. Inte mig emot och åh, jag saknar att ha husdjur. Min egen katt bor på fel sida fönstret, och även om vi stöter på varann ibland känns det lite som att prata väder med en borttappad vän. Stelt och trevande, liksom. 

-

Rubriklåt: 

Come on sister - Belle & Sebastian

Andas in, andas ut, orkar jag så orkar du

 

 

Gårkvällen genom suddigt, brusigt och svartvitt.

-

Nu har skolan börjat igen och även om idag inte alls var särskilt jobbig är den här eftermiddagströttheten redan i full gång att förgöra mig. Får. Inte. Somna. Nu. Men, men, bra saker med livet: Helgplaner av både snar och distanserad framtid tycks rulla in på löpande band. 27 Februari hoppar jag på flyget till Kina för att hälsa på familjen/vännerna där. Än så länge har jag inga läxor utom ett par böcker att läsa. Jag fick mirakulöst bra betyg på det första "slut/terminsprovet" (eller vad man ska översätta det till) som jag fått tillbaka. Den mörkaste dagen har vi ju passerat nu så snart är det sommar och satan vad det kommer bli fint. 

-

"Nu faller snön och mörkret är en mördare,
som kväver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt.
Men du & jag vi dansar än,
Ett krig, ett spel, en lek, ett skämt.
Vi kunde aldrig enas ens om musiken.
Det fanns inget som kunde röra oss
men du vet att jag var lika rädd som du." 

- Alltså Kent. 

Rubriklåt: 

Ingen kunde röra oss - Kent

I'm out of control when I think of you lots sometimes

 

 

 

 

Har ju ej hunnit blogga något om paketen under granen denna jul. Bland mycket annat hittades till exempel en Mumford & Sons-biljett där från min kära storebror, något jag blev otroligt glad och överraskad av. Jag försökte ju som någon kanske minns köpa en egen då de släpptes men de tog slut alldeles för fort. Kärlek till min bror och TAGGA APRIL. Fick dessutom ett par megasnygga Martens som i skrivande stund sitter på mina fötter och är allmänt vackra och skinande. Och i ett tredje stort paket (älska stora paket, det är så spännande!) en fabulös, trådlös högtalare/dockstation till min Iphone. What more do you need liksom? I bakgrunden skymtar dessutom en grön, stor och mjuk fleecefilt, typ det näst mysigaste jag någonsin haft i min säng. Kommer aldrig att växa ifrån julklappar och hur niz det är. Tack familjen/släkten osv, ni äger. 

-

Rubriklåt: 

Lots sometimes - Glasvegas

Det är konstigt, stelt och märkligt att prata väder när jag ser dig

 

 

Tre rökiga, överredigerade bilder med olika ljus från gårkvällen/natten. Jag har fotat ovanligt mycket detta lov, försökt (och misslyckats) att fånga ett par magiskt fina veckor på bild. Kommer säkert överösa bloggy med lovbilder framöver, då vardagslivet brukar vara mer än ointressant att föreviga.

-

Och nu är lovets sista dag gången. Imorgon börjar allvaret igen. ORKAR EJ. Spenderade min sista lovdagskväll hos Ebba på inflyttningsfika med en hög fina vänner, pratade sommarplaner och käkade vegankladdkaka. Känner att en egen liten lägenhet skulle vara väldigt mysigt ändå. Kollektiv, är jag faktiskt mest sugen på. Jag skulle allt må i ett kollektiv, jag. Ja, det skulle jag bestämt. 

-

Rubriklåt: 

Vår sista dans - Markus Krunegård

Krossa alla fönster

 

 

God afton. Här sitter jag med två godingar i sängen och tar igen mig efter många sena lovnätter med allt vad de kan innehålla. Bloggar med lite av det senaste i instagramväg och råder er om igen att följa mig där för en mer frekvent uppdatering. @emmabjornwall, heter jag där. 

-

Dagen har förövrigt innehållit pizzafrukost (vill ej ens räkna antalet pizzafrukostar jag varit med om detta lov), stadsfika med snygghåret och slutligen hemmalagad veggomiddag med samma typer som nu hänger här och gör mest ingenting men det är mysigt ändå. 

-

En annan sak. För att detta "officiella" h-vete till blogg ej mer ska få lida av långa nattinlägg om saker jag egentligen inte vill att världen ska läsa, har jag nu en annan för sånt. En sån där som du kan få adressen till om du frågar snällt, typ. En sån där jag säkert raderar snart eftersom att jag handlar på ren impuls (via fjärrkontroll). Men oroa er inte, jag överger inte mitt kära somekindofpeace i första taget. 

-

Rubriklåt: 

Krossa alla fönster - Maskinen

Dina ögon ändrar färg i ljuset

 

 

Två irrelevanta festivalbilder från 2012. Satt igår och valde ut en massa bilder till framkallning, så imorgon ska jag hitta på något kreativt med dem hade jag tänkt. Kanske gör jag precis som resten av världen och tapetserar en vägg eller två. Hursomhelst. Den övre bilden är från Trästocks (no hatin'), när vi låg i en hög på den hårt nedtrampade jorden i hörnet på ett av festivaltälten, höll handen och lyssnade på Winhill/Losehill. Minns rysningarna när de spelade "Tell her she's the light of the world". Minns hur våra kånken var staplade på hög. Minns hur vi lutade oss mot varandra. Det var sent, trångt och kallt, men just där och då, var det lyckligt. 

-

Jag vill helst ej: Vara sjuk på lovet. Så imorgon ska jag vakna: Utan ont i halsen. Bra, då säger vi så. (Varför ser jag förresten på "Melissa Horn Live på Cirkus" och varför är det andra gången jag gör det och varför är hon så stört tråkig?)

-

Det är fan te överallt nu. 

-

Rubriklåt: 

Lät du henne komma närmre - Melissa Horn

Part IV

 

Oktober - Fyllde äntligen 17 år i staden med en brakfest som skakade väggarna på gatan där jag bor. Skolan hade både hattdag och kostymdag för den engagerade, och för att varva sena helgkvällar med gamla traditioner hängde jag med till Balfors en lördag för att baka bröd med släkten. Hösten var överallt med gula löv och regnstänk, vilket vi på UCUR uppmärksammade med ett jättemysigt Höstmys-event på Hamnis. Besöksrekord, veganfika och fetbra artister. En lördagskväll åt vi knytismiddag hos Karin i goda vänners lag, och precis när mörkret hotade att ta över på riktigt blev det höstlov och jag flydde åter till Kinaland för en stund. 

 

 

November - Början på november spenderades också på andra sidan jorden, med regniga utflykter upp i bergen, sena halloweenpartyn i Shanghai, förkylningar och kvalitetstid med familjen. Jag kom hem och Obama vann lyckligtvis valet i USA. Axel och jag hoppade på ett flyg till Stockholm för shopping och framför allt: Konsert med Markus Krunegård, Laakso och Hets. Samtidigt. Sinnessjukt bra och hoppigt och dansigt, ren lycka. Den första snön föll men november i sin helhet var mest svart, svart och skola. Spenderade alldeles för många ensamma kvällar ihop med matteböcker och te, vad jag kan minnas. 

 

 

December - Alltså denna månad var så fantastiskt fin på så många sätt. Javisst, pluggångest och för många prov på för kort tid, men inte ens det kan förstöra den nästan konstanta julkänslan och lyckan som bodde i mig. Jag och Mimmi åkte till Vinliden för att stöpa ljus och sjunga julsånger för främlingar. En helg full med internskämt, mat och skratt. Alla mornar började framför tv:n ihop med te och julkalendern, som för en gångs skull var bra och nostalgisk. Jag blev åter vegetarian, skolan blev på allvar och helglivet ägde plötsligt. Vi rökte vattenpipa hos Karin, efterfestade hos Félice, fikade i stora gäng, fotade i snön, sov borta mer än hemma, instagrammade ohälsosamt mycket och skrattade gjorde jag mer än jag gjort på länge. Familjen kom hem och hälsade på, vi hade ett fint Julmys-event med UCUR, vi fick jullov och herregud, såhär som lovet sedan varit fram till nyår och efter det kan väl livet bara få fortsätta vara nu? 

-

Sammanfattning av 2012: Det mest innehållsrika året i mitt liv. Jag har lärt känna så många fantastiska människor och kommit nära så många fina personer, sett så mycket nytt, lärt mig tusen nya saker både om livet och mig själv, dansat, gråtit, skrattat, hatat, älskat, skrikit, viskat, saknat, kramats, festat, tältat, festivalat, rest, rest tillbaka igen, ångrat, gjort om, sårat, förlåtit, ätit, sovit, carpat. Tusen nergångar, ännu fler uppgångar, och jag kan väl bara hoppas att 2013 kommer bli ännu lite bättre. 

Love will tear us apart

 

 

Bildbombshysteri. Har över trehundra bilder från det senaste dygnet. Igår hamnade vi hos Siri, där bland annat en saknad skelleftebo dök upp för första gången på för länge. Kvällen rullade sedan mot ersboda i ecotaxi, med en vegetarisk vänsterpartist bakom ratten, för att sedan fortsätta med midnattspannkakor, gitarrer och myspys. För lite sömn och pizzafrukost framför en salig blandning tv-program och instagramdiskussioner fick avsluta/påbörja detta dygn. Vet ej var min dygnsrytm tagit vägen och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Det är såhär livet ska vara, nu, då och förevigt. 

-

Och på tal om något annat. 

-

Det bor kreativitet i mig igen. Jag vill ta ut det på rummet, skriva klyschiga ord i taket, klistra fast suddiga bilder på garderoben, gömma internskämt bakom golvlisterna. Jag vet inte varför behovet är så stort i mig att få ner alla de där förvridna känslomolnen någonstans, göra de visuella och nästan påtagliga, som för att hinta om tankar jag inte vet om jag vill dela eller ej. Med skräckblandad förtjusning, är jag och snuddar vid den där tärningen igen. Det är väl lite som han DiCaprio sa i den där filmen en gång att "When you got nothing, you got nothing to loose". Och går allt åt helvete nån dag har jag ju alltid Kents nya singel att lyssna på. Den är bra, den. 

-

Rubriklåt: 

Love will tear us apart - Joy Division

Part III

Juli - Sommarlovet fick äntligen sin början och jag hade fullt upp med att träffa alla saknade vänner, dricka kaffe i soliga parker och bada fötterna i den iskalla umeälven. Juli gick i tältets tecken, vi åkte iväg på trästocks och bodde på campingen, lyssnade på bra musik, sov alldeles för lite, dansade som vildingar och träffade massor av nya ansikten. Åkte ut till min stuga och hoppade på studsmattor, spelade gitarr och skrek. Jag klippte av mig mitt långa hår och blev åter brunett. 

 

 

Augusti - Alltså denna månad. Så sjukt fin. Den började, om jag inte minns fel, med årets första och enda dopp på bettnäs tillsammans med Siri. Vi hängde på ett betongtak som luktade bajs (bokstavligen), umgicks och tog vara på ledigheten. Sedan åkte jag till Götet och Way out West, ihop med en Axel och en Isak, fast mest med en Rebecka. Vi hade några sjuka dygn i götet med bl.a. Bon Iver, Florence and the Machine och Refused, innan vi begav oss till sydliga breddgrader för en veckas återhämtning i Frankrike. Det blev väl ej så mycket återhämtning utan snarare ignorering av förkylningar och en massa sena kvällar på stranden och soliga dagar i medelhavet. Världens bästa tripp och avslut på sommarlovet, innan allvaret drog igång igen i slutet av augusti. 

 

 

September - Min familj flyttade tillbaka till Kina och jag flyttade in hos farmor. September var början på en lång rad av trevliga sammankomster i detta hus, med födelsedagsmiddagar, myskvällar, fester och pannkaksmornar i goda vänners lag. Jag fick pröva på vad det innebar att ta hand om sig själv och Félice permanentade mitt hår. Tillsammans med brudarna i UCUR åkte vi iväg en helg och bodde i ett spökhus, lagade mat och hittade loppisar i regnet, och en sista varm söndag åkte vi till hamnis för att mumsa i oss folkköks goda veganmat. September var en väldigt social och händelserik månad, som jag minns den, det var innan skolan hann bli på riktigt och allting fortfarande kretsade runt helgliv och roligheter. 

Part II

 

April - I april kom storebror på besök, vi firade påsk med den obligatoriske påskharen och besökte en megastor Buddah vars tår ska bringa lycka till den som nuddar dem. Med klassen åkte vi en helg till ett universitet för att pröva på livet efter high school. Vi bodde på ett hotell med väldigt strikta regler, åt äcklig mat och byggde raketer. I april var jag också sjuk mer än nödvändigt, spenderade långa dagar i sängen med The sims och rislådor som enda sällskap.  I april blev min älskade Iphone stulen också, det var ej kult. 

 

 

Maj - I maj fick vi majlov och det innebar en veckas kärt återseende med gamla Svea. En trevlig valborgsfest hos Ebba och Karin, ovanligt fina vårdagar, kaffe och en drös fabulösa människor att krama i alla stadens vrår. Mitt hår blev blondare, jag ritade banne mig hela tiden, alla svettades igenom tusen exams och trettio graders värme och vi hade tacosmiddag hos Frederik. (Alltså det är stört vad man minns bra när man läser gamla blogginlägg!)

 

 

Juni - Juni var en otroligt bra och händelserik månad som gick i festens tecken. Jag och Johanna åkte till Shanghai på en torsdag för att se en Jason Mraz-konsert (som var fet!!) och vi hade vår "prom-night" på ett tjusigt lyxhotell. Samma helg hyrde vi ett lägenhetsaktigt, ballt ställe och styrde ett väldigt dramafyllt poolparty med massor av kuliga och mindre kuliga incidenter. Jag och b-rudarna åkte till Shanghai över en helg för ett non-stop dansande och shoppande. Sena nätter, billiga marknader och så galet roligt hela tiden! Alla, och kanske mest jag, gjorde vad vi kunde för att ta vara på den sista månaden innan sommarlovet och de stora Hejdå:et. Den sista Juni flyttade jag åter hem till lilla Umeå, och det var ju med blandade känslor kan jag erkänna. 

Vill inte sova förrän natten tagit slut

 

 

 

 

2012 är över och 2013 har stegat fram ur framtidens skuggor. Gårkvällen i bildform och sista bilden togs visst av någon på VK på tolvslaget i för djup snö för mina skors bästa. Tyvärr blir det ju lätt så att när middagen är över och det roliga börjar glöms kameran bort, så ni får väl föreställa er vilken fantastisk fest jag hamnade på och hur mycket bra folk jag träffade och hur min efterfest sedan såg ut. Bästa nyår hittills, törs jag i alla fall påstå utan att ljuga.

 -

2013 fick en väldigt intressant början, med sladdriga pommes frites och kaffe i en säng med en massa slitna men charmiga krigare. En springtur till bussen, barbent i snöslasket, med en klänning som släpade och klackar som, sinnessjukt nog, gick sönder. Med en sko på foten och en trasig i handen överlevde vi till busskuren. En underlig man kom glidandes på en spark där vi stod och väntade, hälsade på oss, pekade på mig och frågade Karin: Vad heter han? Sedan vände han sparken och åkte tillbaka hem. En underlig kvinna med väldigt små hundar ropade från andra sidan vägen: Vad gjorde han? Blottade han sig?! Alltså 2013, vad händer ens. Tack vare den evigt missade bussen gick jag sedan min långa walk of shame iförd Karins förstora skor ända hem från stan. Det var en lång, blöt och ganska kall promenad egentligen, men det gjorde inte så fasligt mycket för jag skrattade hela vägen hem. Älska livet. 

-

Rubriklåt: 

Vi har ingenstans att ta vägen - Alice B