Töm ditt rum på tonårstankar nu

Packar. Allting ska ned i lådor nu. Minnen väller fram ur skrymslen och vrår när jag låter garderobsinnehållet flöda fritt. Brev, teckningar, biljetter. En hel del saker som säkert borde betraktas som skräp. Det är på riktigt nu. Senare är snart här. Och alla skjuter upp fyrverkerierna en kväll för tidigt så det smattrar på himlen. Kanske har de glömt varför eller så vill de inte minnas.

-

Rubriklåt:

Du var min armé- Kent

Fighting against the dead end, it sets off like a fire alarm in a city made of ice

Vet att ni älskar när jag bara har bilder på mig sjäv. Osv. Lever lovlivet för fulla muggar med bakvända dyngsrytmer och konstiga nattider och för mycket kaffe. Snöiga promenader och kalla händer. Om vi springer åt varsitt håll kanske det försvinner. Fina katter och dålig städning och inköpslistor och avslappnad tystnad och matlagning och klotter. Slutet har just börjat men vi lever för stunden.

-

Med andra ord, snart nyårsafton och förväntningarna finns i luften som vanligt. Planera hit, planera dit och alla vet hur överdrivet det är. Men tolvslag och raketer och god mat och trevligt folk vågar jag nog räkna med och fin klänning har jag ju nu. Måste bara minnas att sova lite innan dess och imorgon taggar vi ÄNNU EN SPRUTA. Livet alltså.

-

Rubriklåt (Ibland glömmer man hur bra en del skivor är och av någon anledning blir jag alltid lite rädd av den här låten när jag är utomhus i min ensamhet, ändå kan jag inte låta bli.):

Dead End- Johnossi

I struggle with the feeling that my life isn't mine, it's so cold

Tidig morgon för en till spruta i högen. Trodde att det skulle vara över, trodde aldrig att det fanns så mycket att vaccinera sig mot. Men högfärdiga Sverige la ju tydligen ner det där med turberkulos-vaccin när de insåg att vi svenskar inte får denna sjukdom. De glömde visst bort att om man åker någon annanstans så är risken fortfarande överhängande. Dödligt osv. Min arm är konstant bortdomnad.

-

Förutom att vara bitter över detta roar jag mig med att packa ner halva rummet. Stirrar på mina väggar och försöker komma på vad jag kommer sakna och inte. Imorgon tar de alla saker. Hastiga besked och ingen framförhållning. Leva spartanskt ett par veckor och allting får bli erfarenhet. Kommer sakna mitt täcke dessa sista veckor.

-

Rubriklåt (Tyckte förresten att detta var coolt: Coldplay i högtalarna när jag sov, drömde världens mest komplicerade dröm om en coldplay-konsert. DRÖMPÅVERKARE.):

Hurts like heaven- Coldplay

Hello darkness, my old friend, I've come to talk with you again

Nytillskott på hyllan. Släkten har äntligen förstått meningen med att min önskelista fylls av skivor jämt. Hyllan som börjar bli lite för trång. Inte mig emot, egentligen. Senaste plattan införskaffades faktiskt idag. När resten av familjen spreds för vinden inne på Jula, exalterade över nya köttkvarnar och diverse hushållsprylar fann jag en trevlig liten låda med dåliga skivor för rea-priser. Mitt i röran av dansband och bortglömda idol-vinnare fann jag en fin liten samlingsskiva med Simon & Garfunkel för inga pengar alls och egentligen gillar jag inte samlingsskivor men detta får bli undantaget som bekräftar regeln. Det är förövrigt ett sånt där fint uttryck som ingen riktigt förstår men det används flitigt ändå.

-

Om ni har fel på ögonen eller vill ha det svart på vitt: Kent-boxen (innehåller alla skivor utom Röd och En plats i solen), Bon Iver- For Emma, forever ago, Coldplay- X & Y, Simon & Garfunkel-The Essential och Säkert! på engelska.

-

(Fortsätter svara på frågor i kursiverade paranteser: Objektivet har en bländarskala på f/1.8 till f/22. Fungerar därför utmärkt som ett all-around-objektiv även på mörkare inomhustillställningar.)

-

Rubriklåt:

Sounds of silence- Simon & Garfunkel

Sen december ingen snö, jag följer efter dig genom kön. Du stryker fingrarna lätt mot min kind och i ett ögonblick då allt står still

Fick syn på ett foto på Siris vägg. Bild på en bild. Konstaterade mest bara att vi var galet snygga i somras. Det var lite reklam-känsla nästan, över bilden. Charmigt värre.

-

-

Hur som helst. Hur snygg man än blir av sommaren och allt vad den för med sig, och hur blek och jävlig man än känner sig nu, så är livet ganska ljust. Mer än ljust. Glad-känsla i magen. Och mackor. I magen alltså. Svårt att motstå när halva köket är fyllt med vita frallor när man kommer hem. Sen. Som vanligt. Nattliga blogg-inlägg och hoppas att inte gitarren tog någon skada. Och någon frågade en gång om det var värt det, och just nu skulle jag svara ja.

-

Förresten. New year's eve. Den var rätt mysig. Om ni gillar sånt där (underbart) trams som Love Actually och Valentine's day osvosv, så se den ba.

-

Rubriklåt:

Chans - Kent

Vi två hör hemma i ett rum med inga andra, om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre

Dunka, dunka. Så kan man ju också börja hälsa. Julen töade bort innan vi hann lägga märke till den och igår var det myskväll med fina tjejer som blev fula på bild. Mitt-i-natten-film och duntäcken, konstiga drömmar och tidig morgon på mellandagsrean. Shoppa tills hälarna blöder och plånboken skriker. Ett hastigt möte, det var för länge sedan nu och hur har du haft det? Improviserad kost med för mycket salt och somna i en hög innan middag. Kvällen bjuder på bio och det där jag sa om att bara ta det lite lugnt verkar inte gå ihop med allt jag vill göra.

-

(Och för att svara på frågorna, objektivet är ett sånt där fint 35 mm och klänningen är från H&M. Fråga på bara, känner mig speciell.)

-

Rubriklåt:

För en lång lång tid- Håkan Hellström

What if there was no lie, nothing wrong, nothing right. What if there was no time, and no reason or rhyme?

Sa jag att jag fick ett nytt objektiv i julklapp? Oavsett, jag är glad. Prövade detta inte så mycket på julgranskulor som på mig själv sent igårkväll. Resultat ovan och som jag skrev till halva världen så gud vad jag ska fota nu. Fota allt och alla. Allas skor ska få vara modeller, allas leenden ska samlas på hög i min hårddisk. Alla snöflingor som dalar och alla rufsiga bakhuvuden. Alla händer och väskor, alla frusna blommor och kvarglömda mössor. Ska bara se till att vakna innan dagen somnat.

-

En annan julklapp spelas om och om igen i mina högtalare. En av Coldplays bästa, en oförglömlig vän. X & Y. En del skivor bara sitter där inne någonstans och det var tusen år sedan men ändå har ingenting förändrats och kanske fungerar det så med människor också ibland.

-

Rubriklåt:

What if- Coldplay

Sagor för barn som är vuxna nu, TV:n står på som bakgrundsljud

Glad tjej i webcam-format och tomteluva. Firat jul sedan morgonen och än är det inte över. Dubbelt julbord och magen är full. Julklappsbestyret är äntligen avklarat och ni anar inte vilka saker jag fann i paketet. Imorgon blir det fota av med nya objektiv och massor av musik i hörlurarna som inte funnits där förut. God jul. Igen.

-

Rubriklåt (Kan ju bland annat skvallra om att Kent-boxen nu är i min ägo. Livet: Är på topp.) :

Pärlor- Kent

Do you remember the one you used to know, I'm not the same now, see what the time's done

Julafton och motljus. Jag anar solstrålar på himlen idag. Det smakar lite blod i min mun och gröten jag åt var gul. G.O.D.J.U.L.

Checkar av jultraditioner en efter en och kan inte låta bli att fortfarande se charmen i julstrumpor och mandlar. Jag är ju fortfarande rätt ung. Ung och dum, ni vet. Glömmer bara bort det ibland.

-

Resten av dagen ska spenderas på liknande vis i en röd klänning och snart är det ju Kalle Anka och kakor i mängder och paketen under granen är många i år men jag får visst inte kika. Öronen blöder av julsånger och det är tomtar överallt. Precis som det ska vara. Ganska så underbart och livet leker igen.

-

Rubriklåt (För att Grinchen ligger på min absoluta topp bland julfilmer tillsammans med en hel drös andra förstås. "It's just because I'm green, isn't?" ) :

Where are you christmas? - Grinchen Soundtrack

Where you thinking that you gotta run to now with the beating of a dimond heart?

Bilder från en magisk julshow som skolan bjöd på igår. Tillräcklig för att se två gånger och skratta lite åt allt. Nu har jag varit i Narnia.

-

Shittans bananer, som jag just skrev till en vän. Snart julafton. Svårt att tro kanske. Folks julstämning skiftar i takt med att snö och regn utbyter varandra. Men sällan har jag väl haft en finare 23 december. Och jag glömde visst att lämna tillbaka halsduken ändå. Upptäckte tjusningen med att umgås på golvet och gud vad det är jobbigt att vara nyfiken i dessa tider.

Fika och bordsspel mitt ute i ingenstans och knäppa samtalsämnen med gamla vänner. Det spritter lite i tårna nu och om man ändå skulle se en film man sett för många gånger lite för sent istället för att vandra runt i huset som en lillebror som inte kan sova.

-

Rubriklåt ( Ja, okej då, det var väl bra och egentligen tycker jag om det ganska mycket när det ploppar upp ny musik till mig för att någon tyckte att jag borde lyssna. ) :

Norway- Beach House

Men jag behöver dig, kom hit och rör om, jag behöver något att skriva om

Nattproduktiv som få. Iklädd tomteluva och lurig blick, har jag suttit och rimmat inatt. Stoltserar nu med att vara 100 % klar med mina julklappar. Det ligger en halvsovandes flicka på min säng och jag hittade cashewnötter i skafferiet. Lovet kickar igång med en lovande start. Nynna på dåliga låtar och varför sitter alla låttexter där?

-

Känslan av rena lakan blir en intressant kontrast till resten av bombnedslaget jag lever i. Lukten av levande ljus blandas med salt och tvättmedel och hårspray. Vill ha något poetiskt att referera till, något djupt att viska om. Jag vill ha en egen brevuggla och skriva brev för hand. Jag vill bo vackert. Jag vill måla något på min vägg och känna att jag sugs in i en annan värld. Ungefär så, bara. Mitt huvud anpassar sig efter klockan och textrader skriker sanningar i skallen på mig. Det är väl precis som de sa att det skulle bli.

-

Rubriklåt ( Och om bara dansarna kunde sluta göra snygga danser till fåniga låtar som sätter sig på hjärnbarken och precis som hon förutspådde lyssnade jag igen. ) :

Jag saknar dig mindre och mindre- Melissa Horn

Och visst bor det ett skrik nånstans i lugna, tysta liv, en vild fantasi som dränks i lådvindsnostalgi

För att det var sista dagen i skolan och kameran hängde snyggt på axeln och min skjorta är ny fast gammal. Secondhand i kafeterian och sånt händer nog bara på en skola. Tyckte att det kunde vara kul att bombardera bloggen med idolbilder på mig själv istället för att lägga upp estiska bilder på skor och annat de föraktar med avund i blicken. Trots min ostyriga frisyr och obildade (men ack så fina) fotograf.

-

Lov nu och iskalla solstrålar och starka jordnötter och fika i massor och halsduken värmer bättre än den jag glömde någonstans och gott luktar den visst också. Mörkblå ögon och vad ser man egentligen? Köpa presenter och fota och träffa gamla vänner som vet allt och inget om varandra och cykla fort och prata i kör och klottra på papper och hitta bankkort och hålla handen på låtsas.

-

Rubriklåt (Varvar sånt där nytt och fräscht som folk tipsar mig om med oändliga Kent-låtar som passar bäst när man gömt sig under sängen en stund. ) :

Du är ånga- Kent

I'm down on my mind, I'm building a sill to slow down the time

Det kliar i fingrarna efter ett nattartat blogginlägg. Fann omedveten bild av mig själv på min mobil och får lust att behålla luggen trots allt. Ångest och dåliga hårdagar. Spenderade kvällen precis sådär juligt som det förväntas med tomteluva och paketinslagning och lack som brändes på fingrarna. Tända ljus och stulen knäck och hela ansiktet försvinner i tekoppen. Nog ska jag väl ta mig upp imorgon också och vad gör man egentligen på en julavslutning? Snart är det lov och då blir nätterna mina igen och jag ska hålla dem hårt i handen och finna ärliga ögonpar där ljuset tar vid. Tvinga gitarren i bättre händer och sova tills mörkret ligger över oss på nytt. Göra precis allt det där som tonåringar borde och föräldrar föraktar.

-

Rubriklåt:

Woods- Bon Iver

I was only going out to get some air, I was only going out to get back in

(Förresten är det jag och ingen annan som tar alla bilder här och jag kände bara för att påpeka det så ta dem inte utan att fråga va? )

-

Onsdag. Tedrickarlektioner och tv-serier, skor på borden och alla gör bort det sista nu. Kallt i luften för första gången och alla panikhandlar julklappar. Staden vibrerar av stressblandad förtjusning över högtiden som klöser på dörren. Världen blir tyst på ett nytt vis när man har hörlurar på öronen och vad folk säger till en när man vurpar med cykeln kan man egentligen bara gissa. Det blir som på olika språk fast ändå samma och hör man från ett annat håll kanske man skrattar lite. Vegan-mat och sköna soffor och det vet man ju vad för folk som hänger där egentligen och nog trivs man alltid. Håna varandra tills det bara blir skratt kvar.

-

En härligt tom kväll brer ur sig skulle väl vissa påstå men jag slits mellan att somna i en hög på mattan eller springa ut och ta världen med storm. Den här trötta rastlösheten gör mig galen och det är en konstant puls i kroppen som skriker olika saker på samma gång. Söker efter andrum men jag vill nog inte ha det.

.

Rubriklåt:

I was only going out- Loney, Dear

Cast your reckless dreams upon our mayflower, haven from the world and her decay

Från en julaktig måndag på en skola fylld av patrioter och glädjeskrik. Fart och fläkt och stress och julmust på golvet och fnitter och vänta då och spring och megatwister och retas och pepparkakor och städa och sjung och hejhejhej.

.

Sista riktiga skoldagen idag. Vandrar från lärare till lärare och konstaterar att Jaja och Nejnej och Hejdå på ett tag. Ett litet Rycka på axlarna och Du har nog rätt. Vi får ju ändå inga betyg. Det är bara för din egen skull. Minsann, jamen dåså, vi ses väl. Och mitt virriga hjärta vill helst av allt springa runt och krama alla som ser nere ut och kanske trassla ut något ur huvudet på den och den och den. Klättra in i andras funderingar och leka spegel för en stund. Man känner sig fånig men ändå inte när man skrattar åt något inget annan förstår i en tom korridor.

.

Rubriklåt ( Ny musik är bra musik och det kanske låter som något annat men vad är felet med det och jag tycker inte om den där tonen du har ibland som om du vore bättre än allt. ):

Charlie Darwin- The low anthem

I sank into the sea wrapped in piano strings, few words could open me but you knew them all

16 minuter kvar av min sista tyskalektion. Någonsin. Tror jag. Förra gången jag firade en "sista lektion" slutade det ju med ytterligare tre år av samma plåga. Så, utan att hoppas på för mycket, firar jag åtminstone ett halvår utan detta ämne.

.

Alltså. Musik. Musikmusikmusik. Just nu. Hela tiden. Dygnet runt. Och jag har så många vänner nu för tiden som är så duktiga. Inspiration. Lyssna. Njut. Blunda lite. Höra allt där bakom. Se tills ögonen blöder. Tyst nu. Lära långsamt. Jag vill bo i en låt.

.

Rubriklåt:

Wrapped in piano strings- Radical Face

You made me happier then I'd been by far

Min skellefteåpojke klagar. Han tycker inte att jag bloggar om honom längre. Jag höll med. MEN nu gottgör jag. Han var här. I helgen typ. Det ägde. Ostkrokar, babbel, subwaymackor, för lite sömn, blöta skor, varma kramar, fula pyjamasbyxor, trassliga ljusslingor och grön glasyr. Han borde gå på min skola, vet ni. Han är en sån. En sån typ. Ni vet. Med kånken. Anstränger mig hårt för att inte få det att låta smörigt när jag säger att du är bäst, David. (Även fast du vägrar vakna om mornarna).

.

Rubriklåt (Skrollar bak på gamla listor och hittar våriga låtminnen.):

You could be happy- Snow Patrol

We might live like never before, when there's nothing to give, well, how can we ask for more?

Bilderna förklarar väl ungefär vad jag gjorde i lördags. Släktingar och kakor och jul. Fin kombi. Och dessutom, nu är min frys fylld med kakor. Kunde varit värre. Ja, det kunde det. Jag gör en massa juliga saker och försöker förstå att mina dagar är räknade. Det är ju faktiskt dan... Före dan... Före dan... Före dan... Före dopparedan! Idag alltså. Tror jag.

Julkonsert i kyrka igår, och herregud vad alla har gått på den där skolan. Nynna i varsin stämma och virriga bussmöten som får mig att minnas. Och när alla djupa samtal går över sms funderar man på var allt prat tog vägen. När alla lektioner känns meningslösa och slasken är fullständig, funderar man på varför man inte bara sov ut imorse. När man får allting att låta negativt borde bloggen låsas.

.

SNART JUL(LOV) FÖR FAN. Gud vad jag ska leva (sova).

.

Rubriklåt:

Delicate- Damien Rice

Jag gav dig min version av sanningen för att få dig att förstå

Ni vet hur det är. Tid och inspiration går sällan ihop. Livet kommer i stora portioner nu. Det är underbart och jag hinner knappt tänka efter. Julmys med duktiga musiker och dålig ekonomi och intressant blandning människor och gitarrer och filtar och svårsålt fika och leenden och kramar. En kamera som kan filma men fångar ljudet för dåligt. Ni vet. Och ändå är det bara en av alla saker jag vill visa er just nu. Men jag måste hinna sova lite ibland. Sådär just när jag är trött nog för att inte ens hinna blunda innan jag sover.

.

Rubriklåt (Förlåt för mitt ständiga Kent-tjat just nu, jag ska bara ta mig ur det. Snart. Typ. :

Duett- Kent

Och gamla minnen är som flagorna som yr, mot en himmel av järn och gift och bly

I regn och mörker släpade jag alltså med kameran i ryggsäcken igår. Resulterade i väldigt givande bilder om ni frågar mig. Typ.

.

Fredag! Hoppar till lite. Rykten om bandsläpp, sommaren är väl ganska nära nu. Om man vill. Känslan av att sitta i en burk. Vad handlar det om? Skriv på vita blad. Gårdagen är redan historia och imorgon kan allt vara vitt igen. Jag får hjärtklappning när ljusstaken i fönstret släcks och kudden var så konstigt blank inatt. Stapplande engelska och bästa vänner på vift.

.

Rubriklåt ( Och nu är snart alla skivorna på mobilen och jag vill knappt höra något annat nu. ):

Romeo återvänder ensam - Kent

You can get addicted to a certain kind of sadness, like resignation to the end

Alltså. Jag är facinerad. Hur kan man skapa sådant på datorn? Artisten föredrar anonymitet men jag tyckte att världen förtjänade lite konst. Ännu bättre, då motivet är jag. Kändisfaktorn är hög just nu. Fascinerad till tusen. Applåder och hyllningar. Någon sa att blicken slocknat men jag tror att den lyser ikväll. Finns för mycket att le åt nu.

.

Vädret är åt helvete och nu är det inte längre gröna ängar i november. Det är december. Nio dagar kvar till julafton. Vänta då. Bromsa. Men vägen är hal. Is och vatten, klafs i skorna och skåpen stinker. Sovmornar och charader och uppsluppna lärare och en himmel av sten och tusen röster och svart kaffe och skratt. Kakor och babbel och tår som kittlas.

Rubriklåt (Fånigt bra låt.):

Somebody that I used to know- Gotye

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid

På nyheterna idag sa de att vi människor (åtminstone i Sverige) googlar mest på följande: Facebook, bloggar, wikipedia och... Cupcakes. Vid frågeställningen: Vad...? Drar vi helst till med "Vad är klockan?". Skrattar åt mänskligheten. Smygstoltserar med att jag såg på nyheterna. Vuxenpoäng vid tidig ålder. Fin kombo. Man ska vara ung nu för tiden. Hipp. Medelåldersgöra på gymnasiet, smart och korkad på samma gång. Drick kaffe, diskutera politik och flörta besinningslöst. Oansvarig, streetsmart och översocial. Äta vegetariskt och vara miljömedveten och röka på samma gång. Kultivera samhället och ha intressanta åsikter, men sova för lite och på konstiga tider. Nördighet är coolt och nostalgi är bästa sättet för förståelse. Svårfångad och lättillgänglig och mystisk och öppen. Motsägelsefulla tider vi lever i, har jag märkt.

.

Blogga och helst ha bilder till det. Fint ska det va.

.

Google-material enligt svenskarna. Känner mig som en i mängden och räcker skamset upp handen. Ja, jag har googlat på detta i mitt liv. Uppenbarligen även bakat, fotat och ätit det.

.

Rubriklåt ( I vått och torrt men helst i sommartider och alla har vi varit där kanske.):

Och jag grät mig till söms efter alla dar- Säkert!

You know how the time flies, only yesterday was the time of our lives

Men Emma, är det inte dags att sluta med omotiverade restbilder och fota lite mer? Nej.

.

Onsdag. (Vid det här laget är det en tvångstanke). Sitter och tänker på vattenpölar och busskyrkogårdar. Roas av att se min blogg på andras skärmar. Vill lära mig att se objektivt. Gömmer mig i gröna hörlurar. Ingen orkar längre, snart lov ändå. Rycker på axlarna, vad spelar roll? Kanske är det som de sa, man måste sträva. Men jag är för bra på att leva i nuet. Det trodde jag aldrig. Nu eller aldrig, bara lite till. Som om det inte finns imorgon. Det kanske blir för mycket.

.

Rubriklåt (Ni vet ibland när man når den där punkten då folk har spelat/sjungit en låt man inte gillar tillräckligt mycket för att man faktiskt ska söka upp den när man är ensam. Ibland händer det.) :

Someone like you - Adele

That secret that we know that we don't know how to tell

Alltså. Jag tänkte ta några episka bilder på typ min middag eller så, men den gick åt innan kameran hann hämtas. That's right, jag är äntligen hemma. I min säng. Fräsch och nyduschad igen. Äten. Känns bra att äta middag i sängen klockan åtta. Ska bli oansvarig. Aa, det ska jag. (Nejdå). Det krävs så lite ibland för att må bättre. Sova tidigt ikväll. Omväxling. Ge mig lite rätsida.

.

Bon Iver i högtalarna och på gitarrsträngarna och när jag blundar inser jag att den här dagen varit så lång. Så lång. Madrasser som inte ligger stilla, luciasånger, pepparkakor, tärnor som svimmar, somna mot andra, tomteluvor, snevridna matvanor, studsiga slasksteg, möten i massor och engagera dig nu. Det blir fint, trots blöta vantar och halkiga steg. Cykeln stod ju kvar.

Och jag menar, varför ha en relevant bild när man kan ta gamla sommarbilder? Just sayin'.

.

Rubriklåt:

Blood bank- Bon Iver

Turn back to the future off I've seen it before

Vi är inte såna som i slutet får varann

Referat. Jag har inget att referera till. Meningslösa texter, det betyder ingenting. "Göreba". Det är så mest hela tiden, va? Vi behöver inga anledningar till att slösa bort vår tid. Hängslen som lossnar och kalla korridorer. Nog är det måndag, alltid. För vi var aldrig de som behövde en hand att hålla. Sök tröst hos den som inte bryr sig, måla ögonen svarta med lögner och stå kvar så länge benen bär. Man kan inte planera sånt här.

.

Rubriklåt:

Nu kan du få mig så lätt- Håkan Hellström

The dizzy dancing way you feel, as every fairy tale comes real

Vintervärld. Vacker och vit, kall och hård. Lyser, glittrar, tindrar. Men ändå. Obrydd på något vis. Otämjd. Någonstans mitt i virrvarret av solstrålar och snöklumpar, en sån där vän som alltid blir bra på bild. Kände för att släcka er bildtörst. Som jag ändå bara tar för given, på något vis.

.

Någon sa att jag skrev fint. Då blev jag glad. Jag skulle vilja skriva mer. Ofta. Få ner allt det där någonstans, allt som finns där inne. Kasta ner på papper och sortera, förstå lite bättre och kanske förverkliga en dag. En vackrare, fiktiv verklighet. Sanningsröra och hemliga budskap.

.

Rubriklåt (Hade inte reflekterat över att det fanns ett orginal till Håkans "Båda sidor", men den här artisten är fruktansvärt lyssningsvärd kan jag lova. Mys.):

Both sides, now- Joni Mitchell

I was lost, crossed lines I shouldn't have crossed, I was scared, tired and under prepared

Äntligen hemma. Tidig morgon, bilresa, musik, jul. Hosta och sång, babbel och knäck, vinterlandskap och överfulla nattbussar. Soundcheck med levande ljus som ficklampa. Dagen har spenderats i den där byn jag alltid tjatar om, ni vet. Jag och Jessica agerade musikunderhållning och spred julstämning med våra lucialinnen. Luciaskjortor. Lusseskjortor. Klänningar. Vad ni nu kallar dem. Lång, intensiv men väldigt trevlig dag!

.

Rubriklåt (Ett sånt där band som inte lämnar hjärtat i första taget.):

In my place- Coldplay

Heal the scars from off my back, I don't need them anymore

Lördag. Snöslask och julklappshandling, julen ska nog komma i år också. Sång och fullproppade rulltrappor, second hand-butiker och pengar som handlas upp. Kafé-mys och skratt. Händer. Lagade vegansk middag eller egentligen tittade jag mest på. Hög musik och allt som ska fotas. Prata, prata, prata. Umgås, kallas det. Lata fötter och suttna soffor. Gitarr och sånt. Vinter utomhus men vadå jul egentligen. Märks knappt ändå. Hemmahelg och fina vänner. Mysigt.

.

Rubriklåt:

Welcome home, son- Radical Face

I could have been someone, well so could anyone, you took my dreams from me when I first found you

Snart. Snart ska jag fota snön, fota snötyngda granar och dansande snöflingor och lyckliga miner. Tills dess rensar jag desperat arkivet efter ovisade bilder. Baraföratt.

.

Fredag. Utanför springer stormande vindar förbi, kylan smyger tyst in i springor och vrår. Somna inte nu. Hetsiga politiska diskussioner, jag vet inte vad jag tycker. Åsikter. Dansa då. Ta mod till dig och sätt dig bara. Det ska nog gå, ser du. Musiken kan rädda oss nu, skjutsa oss på en våg av vilja och sanning. Ryggsäckar på långt håll och alla ryggar såg likadana ut. Imorgon kan vi sova ut. Jag tror att jag hörde ett leende i örat innan jag gick.

.

Vet att ni älskar min kryptiska vändning på bloggen osvosv. Det är bara för att jag blir så inspirerad av livet och vädret och känslan och kylan och inbördeskriget i huvudet och allt det där. Det är bara för att jag nog är lite av en sån där som gillar att hitta på och göra om och föreställa mig och tro. För att jag gillar tanken på att allt kan bli vackert en dag. För att det är ganska värdelöst att blogga om skolarbete och glasbitar i fötterna.

.

Rubriklåt(Igår frågade någon vilken min favorit-jullåt var, svarade "Mer jul" men insåg att nej, det är nog denna!):

Fairytale of New York- The pogues feat Kirsty MacColl

I staden där jag växte upp och så, märker ni hur fort det går?

Hej, jag heter Emma och jag är dålig på att: Plugga. Jag är bra på att: Sörpla te och sitta vaken om nätterna och inte få något vettigt gjort. Där har ni mig, ren och ärlig.

.

ANNARS DÅ? Jodå, feta missförstånd efter mitt förra blogginlägg, men sånt är ju också trevligt. Skapa debatt osv. Kvällen, fin, bättre än andra torsdagar, stressig utav bara *någotpassandeord* men ändå. Veronica Maggio var bra på scenen, publiken var fånig men sällskapet bra. Ni vet. Livet leker och sånt.

.

Till och med när jag är glad på insidan får jag det att låta invänt och krångligt och internt och mörkt. Skyller på skolböcker som jag önskar jag brydde mig mer om. Skyller på förkylningsslappt huvud och hemtider. Behåller, kanske bara för att vara trotsig eller för att det känns bra, leendet på läpparna ikväll. Sådärja. Nu: Hitta den ambitiösa sidan i mig och helst bli klar innan midnatt med det de påstår är viktigt.

Rubriklåt:

17 år- Veronica Maggio

Och vi som väntar på nått gott väntar alltid för länge jag vet, men ett liv med låga krav är som sommar utan sol och vinter utan snö och vem vill leva så?

Suck. Anonyma kommentarer alltså. Du gör det bara för att jävlas, va? Lyckades åtminstone spåra en. Men alla de andra då? Blir nyfiken till tusen. Och de vet, de vet. Kliv ut i ljuset. Bländas. Visa mig något äkta. Sanningsblänk.

.

Natt och vaken. Misstänker allergi mot något, har den där känslan i bihålorna som jag föreställer mig att allergiker upplever. Den där som jag inte känt under dagen. Ja, nu rinner nog ögonen lite också. Halsen strävar. Luften är oren. Avlider nog när som helst. Ja, så är det. Så... Måste det vara.

.

Vem? Ja, hon. Hon den där. I lång lugg och vingliga kliv. Hon den korta där. Vad hon heter? Nä, jag vet inte. Nått vanligt. Hurdan verkar hon då? Svårt att säga. Lite virrig kanske. Fundersam, har jag hört. Men ändå glad. Framåt. Social, kanske.

.

Nä, jag har ingen aning. När jag står själv i ett rum fullt med människor föreställer jag mig alltid att några pratar om mig. Funderar över vad de säger. Varför är jag så nyfiken jämt?

.

Rubriklåt (Tackar ny bekantskap för denna låt som tydligen kan sammankopplas med min blogg på nått vis):

Svenska hjärtan- Lasse Lindh

Ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har, jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs

Baxar (tänker använda det ordet förevigt) en omotiverad och blek bild från min kära vän Rebecka, som förövrigt ligger väldigt högt upp på listan över människor som jag träffar för sällan. Den listan är fånigt lång, nu för tiden. Fånigt lång. Lika fånigt som att min högtalarsladd glappar och misslyckandet i att med en dator välta en pall som landar i en tallrik som går sönder så nu är golvet täckt av vitt porslin och jag gör ingenting åt det. Lika fånigt som att jag har ett prov som jag troligen inte ens behöver klara för att gå levande ut ur på fredag. Objektiv syn på saken, tack.

.

MEN jag har haft en väldigt trevlig dag förövrigt, lite icke-produktiv kanske men dock. Kan ju bara finnas en skola som man stannar frivilligt på till halv sju. Trevligt folk och för lite plugg och sång och prat och skratt och musik och övertrötta snöflingor som virvlar och halkiga skor och snubblande ben och kallt kaffe och telefoner som ringer och små papperflygplan och bortförklaringar och ögonlock som blundar och datorsladdar och hastiga hej och leenden och förkylningshals och sms och kanske för långa kramar och snöiga cykelkorgar.

.

(Och sen blir jag alltid lika glad i magen när ni säger och skriver fina saker. Fortsätt med det. Och kramas mer.)

.

Rubriklåt (och när blev det såhär egentligen, undrar de, och gud vad fint ni sjunger ibland. Låt mig få sitta tyst bredvid så är jag nöjd sen. ):

Den döda vinkeln- Kent

Its dreadful end position comes blacking my mind

Onsdag. Jag konstaterar ofta när det är onsdag. Det kan bero på att jag alltid blir lika förvånad. Vadå onsdag? Det var ju helg nyss. Typ. Annars gillar jag att lägga upp omotiverade bilder från forna tider när jag inte har något bättre. Och att blogga på opassande tider. Och att ha en speciell lektions-tröja i skåpet för kalla eftermiddagar. Som denna. Den luktar... Skåp. *Rynkar på näsan*.

.

Folk säger att jag skriver för mycket. Kanske. Jag tyckte det lät sorgligt. Vad hände med att läsa tjocka romaner och försjunka sig i långa textstycken? Nu för tiden orkar folk knappt ta sig igenom blogginlägg. Var är världen påväg osv. Var den än är påväg misstänker jag starkt att den här lektionen inte kommer ta mig dit.

.

Annars? Bevittnade ett telefonsamtal som fick en vän att studsa lite extra på stegen. Har en annan vän bredvid mig som är väldigt fin trots att hon ser ledsen ut. Om bara mina kramar kunde rädda liv. Ja, annars... Annars har jag kalla händer och en lagad dator och skulle inte tacka nej till kaffe. LÄS ALLT DET, om ni orkar.

.

Rubriklåt (För att jag har ännu en vän som är duktig men vars covers jag inte törs länka utan tillstånd så ni får väl nöja er med orginalet eller så va):

I see a darkness- Bonnie Billy

Who are you to judge what is true and what is false? Life is not in black and white

Hide and seek. Nattbloggning. Tappar kontrollen över dygnsrytmen i kroppen. . Skola imorgon. Hinner inte med, som vanligt. Gud, så fort de springer. Andas. Förkyld nu. Tycks vara något som drabbar en ibland. Längesen sist. Har väl inte haft tid. Imorgon är jag frisk igen. Sådeså.

.

Läs: En dag (One day). Se: En dag (One day). Boken: Äger. Filmen: Har en snygg manlig skådis. Nej, men på riktigt, boken var en av de bättre jag läst på väldigt länge! Tog ett tag, för jag tar mig uppenbarligen aldrig tid att begrava näsan i en bok längre, men den var bra. På riktigt. Filmen med. Inte bara på grund av denne, för mig, okände brittiska man, utan även hur den var gjord. Fast... Anne Hathaway med brittisk accent? Really? Det var skumt. Men. Aa. Värt, ändå. Särskilt med fruktsallad och lite feber.

.

Rubriklåt:

Side by side- Keep company

White lips, pale face, breathing in snowflakes. Burnt lungs, sour taste, light's gone, day's end

Blandar inspiration från ett somrigare liv. Ett lugglöst sådant. Roat mig idag med livliga diskussioner och planer inför nästa sommar. Bon Iver. Göteborg. Frankrike. Barfota fötter. Tåg. Fräknar. Varm asfalt. Skratt. Glass. Regn. Nya vänner. Gamla vänner. Sol. Eld. Umeå.

.

Det är mer snart än vi tror. Visst? Bra. Det kommer bli fint. Och dessutom, livet är väl ganska fint nu med. Faktiskt. Nysnö och studsande steg. Barnsligheter. Vänskap. Det var bara det där att någon sa något till någon, något som fick mig att vakna lite. Jag borde nog skärpa mig nu. Öppna ögonen. Man kan inte skylla allt på en lugg som växer för fort. Ge mig lite ögon i nacken, eller låt mig gå bakom för en gångs skull.

.

Rubriklåt:

The A team- Ed Sheeran

I've seen the signs, I watch you as you pull yourself away from me

Var det dig jag såg, som ett spöke från döda drömmar, var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma?

Skiftar. Fann det gula i mitt öga när det bländades av solen. Humörsvängningar. Inkonsekvent. Funderar på varför jag så desperat vill finna mönster. Slå fast och konstatera. Ingen är konkret. Vill vara annorlunda och speciell, mystiskt och öppen. Enkel och djup. Man kanske kan grubbla för mycket ändå. Fastän jag förnekade det.

.

Klassdebatt. Alla är eniga om en sak. Powerpoints. Obehagsrysningar. Se? De finns visst. Stäng mackan nu, va. Kompis.

.

Rubriklåt:

Järnspöken- Kent

One of these cities, one of these nights, everyone's darling, everyone's sweetheart

Söndagskväll. Det känns. Mima för att huset sover. Åh. Ungefär sådär tom känns min säng just nu. Eller alltså, jag är ju där. MEN DET GILLS INTE. Ska starta ett kollektiv. Snart. Till hösten. Med nattpasta och fina människor och festivalbesök och försovningsdagar och bidrag från staten och kaffe. Så ska jag leva. Snart. Aa, det ska jag. Och då ska min säng aldrig vara tom. Då ska där tusen typer ligga och vifta på tårna och jag kanske vaknar mitt i natten och fotar deras fridfulla ansikten. Älskar hur obehagligt det låter. Jag ska bli läskig. Aa, det ska jag.

.

Rubriklåt (Låt från deras nya EP. Den. Äger.)

Fuck this place- Frightened Rabbit

Så snurra min jord igen, radion spelar vår sång. Ge oss en chans, vi är äldre nu.

Finn ett fel.

.

Rubriklåt:

Pärlor- Kent

When you're still waiting for the snow to fall, it doesn't really feel like christmas at all

Fredag. Tiden rusar nu. Inte mig emot. Kan vi bara dra ned tempot på ledigheten, bara lite eller helst ganska mycket? Det vore fint. Klotter på händer, klotter på armar. Citat, låtar, varför aldrig något eget? Skrev någon annans. Det egna duger aldrig riktigt lika mycket, kanske. En dag, på genomskinlig hud i blått ljus. Då. Med mening. Förmedla, länka ihop, röra försiktigt.

.

Frågar och konstaterar. Frågar inte. Tänker. Drar slutsatser, förhastade. Bygger upp, bygger ner, hittar på och tolkar. Man tror att man vet så mycket. Kanske tankeläsning inte vore så dumt, ändå. Virrigt. Det trodde de aldrig om mig, hörde jag. Förstod inte tonen. Log och fick det att se precis så där självsäkert ut som jag ville. Snubblade lite. Såg likheten när någon satte sig vid bordet bredvid. Och plötsligt blev allting bara osammanhängande meningar och ord, ingen förstår och kanske inte ens jag. Det får väl bli så ibland bara.

.

Rubriklåt:

Christmas lights- Coldplay

One hundred suns until we part, I believe in nothing but the beating of our hearts